Dieges

 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-06)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Dieges är en huvudsakligen litteraturvetenskaplig och filmvetenskaplig term som betecknar den berättade världen eller det fiktiva universum där handlingen utspelar sig, det vill säga den narrativa verklighet som etableras i ett verk. Ordet kommer från grekiskans diegesis som betyder "berättelse".

Den fjärde väggen utgör barriären mellan det intradiegetiska och det extradiegetiska, men det finns även verk som dekonstruerar denna.

Begreppet används i modern narratologi och filmteori för att skilja mellan sådant som tillhör berättelsens värld (intradiegetiskt) och sådant som står utanför denna värld (extradiegetiskt). Den äldre filosofiska distinktionen mellan dieges och mimesis, formulerad av Platon, avser olika sätt att framställa berättelse, men motsvarar inte direkt hur begreppet dieges används i senare teori.

Användning

Inom film

Den narrativa världen inom fiktionen, som gör anspråk på intern konsekvens och sammanhang, sägs vara diegetisk. Hit hör ljud eller musik som ska uppfattas som del av den fiktiva verkligheten, och som verkar höras på plats i den filmade situationen (trots att ljud och dialog ofta bearbetas eller spelas in i efterhand). Som icke-diegetiskt räknas främst musik som existerar endast på ljudspåret, det vill säga sådan musik som filmpubliken hör men inte rollfigurerna. Även för- och eftertexter är icke-diegetiska inslag.

Tankar eller minnen räknas som diegetiska ljud då de existerar inom rollfiguren som upplever dem. Detsamma gäller berättarröster där en karaktär berättar, då denna röst existerar inom filmens ram och därmed inom den etablerade diegesen.

Andra områden

Inom musikteatern används termen för att beteckna en sång som även av de medverkande rollfigurerna uppfattas som sång. Flera av sångerna i musikalen Sound of Music är diegetiska. I filmmusikalen Cabaret är alla sånger diegetiska; de framställs som faktiska scenframträdanden eller sånger som naturligt framförs i handlingen. Filmmusikaler som exempelvis Yentl och Dancer in the Dark har endast icke-diegetiska sånger, vilka ska föreställa huvudpersonens tankar eller "inre sång".

Dieges kan även tillämpas inom datorspelsdesign, där diegetiska ljud (såsom samtal mellan virtuella karaktärer eller attacker utförda med olika vapen) skiljs från icke-diegetiska (såsom ljudeffekter vid poängsamling eller byte av spelnivå). Här kan även talas om visuell dieges, i form av menyer och chattfönster som icke-diegetiska inslag (det vill säga synliga för spelaren men inte för spelarens avatar uppfattar) i kontrast till den diegetiska bilden, som representerar vad spelkaraktären uppfattar. Vissa spel, exempelvis Dead Space-serien och Borderlands 2, har gjort försök att låta annars icke-diegetiska spelmenyer representeras som diegetiska hologramskärmar i spelvärlden.

Intra- och extradiegetisk

Inom till exempel film och litteratur avser intradiegetiska händelser eller figurer sådana som förekommer inom den berättade värld som verket etablerar.

Extradiegetiska händelser eller figurer är sådana som förekommer utanför den berättade världen, exempelvis berättarröster, kommentarer eller element som inte tillhör fiktionens interna universum.

Skillnaden mellan dessa nivåer kan beskrivas i termer av ontologisk status. Det som tillhör den fiktiva berättelsevärlden befinner sig på en diegetisk nivå, medan det som står utanför denna värld befinner sig på en extradiegetisk nivå. Extradiegetiskt innebär dock inte nödvändigtvis ”verkligt”, utan kan även avse fiktiva instanser som är placerade utanför den berättade världen.

Vad gäller sagoromanen Sagan om Ringen, så är huvudpersonen Frodo intradiegetisk, då han befinner sig inuti romanens fiktiva universum, medan författaren till Sagan om Ringen, J.R.R. Tolkien, som inte ingår dess fiktiva universum, är extradiegetisk.

Se även

Källor

  1. 1 2 Nationalencyklopedin