
Diels–Alderreaktionen är en organisk-kemisk reaktion mellan en konjugerad dien och en substituerad alken, en så kallad dienofil, där produkten blir en substituerad cyklohexen. Det enklaste exemplet är en 1,3-butadien och en eten.
Ett annat exempel är syntes av insekticiden aldrin.

Otto Paul Hermann Diels och Kurt Alder var de första att dokumentera denna reaktion, 1928, och fick sedermera Nobelpriset i kemi 1950 för just detta.