Dinitroglykol

	Dinitroglykol
	;
Systematiskt namn	1,2-dinitroxyetan
Övriga namn	EGDN; Etan-1,2-diyldinitrat; Etylendinitrat; Etylenglykoldinitrat; Etylennitrat; GDN; Glykoldinitrat; Nitroglykol (NGc); 1,2-bis(nitrooxy)etan; 1,2-etandioldinitrat; Diglykoldinitrat; Dietylenglykoldinitrat
Kemisk formel	C2H4N2O6
Molmassa	152,063 ± 0,0041; (C 15,8 %, H 2,65 %, N 18,42 %, O 63,13 %) g/mol
Utseende	Färglös till ljusgul oljig vätska
CAS-nummer	628-96-6
SMILES	O=N(=O)OCCON(=O)=O
Egenskaper
Densitet	1,4918 g/cm³
Löslighet (vatten)	5,6 g/l
Smältpunkt	–22,3 °C
Kokpunkt	197,5 °C (Sönderfaller till nitrösa gaser)
Faror
Huvudfara	Explosiv Mycket giftig
NFPA 704	1 0 4
LD50	Råtta, oralt 480 mg/kg; Råtta dermalt 3 800 mg/kg; Mus oralt 540 mg/kg
	SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Dinitroglykol är en nitroglycerinliknande substans som kan användas som sprängämne och som läkemedel. Den belgiske kemisten Louis Henry renframställde det 1870 genom att droppa etandiol (etylenglykol) i en blandning av svavelsyra och salpetersyra.

Fysiska egenskaper

Ämnet är svagt flyktigt och luktlöst samt lättlösligt i de flesta organiska lösningsmedel. Det är icke hygroskopiskt, måttligt friktionskänsligt och måttligt stötkänsligt (0,2 Nm vid fallhammarprov).

Detonationshastigheten är= 8 300 m/s Flampunkt är 215 °C och ljusbrytningsindex 1,445 2 vid 25 °C

**Ångtryck**
Pa	°C
0,6	0
5,3	20
15	30
80	50
170	60
760	80
2 900	100

Kemiska egenskaper

Ämnet reagerar häftigt med kaliumhydroxid:

C₂H₄(ONO₂)₂ + 2 KOH → C₂H₄(OH)₂ + 2 KNO₃

Hälsofaror

Substansen absorberas vid kontakt med hud. Gränsvärde är 1 mg/m² vid hudkontakt med ett rekommenderat värde på <0,1 mg/m²

Vid inandning medför en koncentration på 75 mg/m³ omedelbar fara

Läkemedel

Substansen vidgar blodkärlen och kan därför användas vid behandling av kärlkramp.

Noter

↑ Meyer, M.; Köhler, J.; Homburg, A. (2007). Explosives (6th). WILEY-VCH. sid. 227. ISBN 978-3-527-31656-4. http://miningandblasting.files.wordpress.com/2009/09/explosives-6th-edition-by-meyer-kohler-and-homburg-2007.pdf. Läst 3 augusti 2013
↑ Köhler, J.; Meyer, R.; Homburg, A.: Explosivstoffe, tionde omarbetade upplagan, Wiley-VCH, Weinheim 2008, ISBN 978-3-527-32009-7, sida 215
↑ GESTIS Substance Database Arkiverad 24 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ethylene glycol dinitrate, 26 mars 2016.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Glycoldinitrat, 21 december 2015.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, Nitroglycol, 21 augusti 2014.

[1] Meyer, M.; Köhler, J.; Homburg, A. (2007). Explosives (6th). WILEY-VCH. sid. 227. ISBN 978-3-527-31656-4. http://miningandblasting.files.wordpress.com/2009/09/explosives-6th-edition-by-meyer-kohler-and-homburg-2007.pdf. Läst 3 augusti 2013

[2] Köhler, J.; Meyer, R.; Homburg, A.: Explosivstoffe, tionde omarbetade upplagan, Wiley-VCH, Weinheim 2008, ISBN 978-3-527-32009-7, sida 215

[3] GESTIS Substance Database Arkiverad 24 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.