Dost Muhammed, född omkring 1793, död 1863, var emir av Afghanistan 1826–1839 och 1842–1863.
Dost Muhammed var son till en hövding inom Muhammadzaiklanen inom den pashtunska Barakzaistammen, vars ledare hade inflytelserika uppgifter inom Durraniimperiets hov och högsta råd. I början av 1800-talet började imperiet falla samman i strider mellan olika tronpretendenter och stamhövdingar. 1826 lyckades Dost Muhammed gripa makten i Kabul och utökade därifrån sin kontroll över resten av riket.
Det sönderfallande Durraniimperiet hade grundats och vidmakthållits genom erövring och försvar av landområden som plundrats på sina rikedomar. Dost Muhammeds stat var i stället pressad utifrån. Sikhimperiet, som bildats 1799, hade tagit kontroll över imperiets östra del, och det nyetablerade afghanska riket låg i centrum av det som har kallats "det stora spelet" mellan den allt starkare västerländska kolonialismen i Indien och det ryska tsarväldet i norr. 1834 antog Dost Muhammed titeln emir, som en markering av islam som en viktig sammanhållande kraft och av sin egen roll som ledare av jihad eller heligt krig mot de icke-muslimska motståndarna. Under Dost Muhammeds regeringstid etablerade namnet Afghanistan, ("pashtunernas land") för hela emiratet.
I det första anglo-afghanska kriget 1839–1842 erövrades Kabul av trupper från Brittiska Indien. Britterna avsatte Dost Muhammed som ansågs ha för goda kontakter med Ryssland och utsåg en tidigare Durranihärskare Shah Shuja till emir. Vintern 1842 led de brittiska trupperna ett förkrossande nederlag under en reträtt genom bergen. Britterna intog sedan Kabul ytterligare en gång men accepterade därefter Dost Muhammed som återinsattes och regerade som emir fram till sin död 1869.
Durraniimperiets ekonomi byggde till stor del på utplundring av erövrade områden. Dost Mohammed och hans efterföljare vände sig i stället inåt och behöll de pashtunska stammarnas stöd genom återerövring och plundring av områden inom landet. Strider mot andra folkgrupper fördes med delvis religiösa argument, där de shiamuslimska hazarerna utmålades som icke-muslimer av den sunnimuslimska emiren. Pashtunska ledare gavs rätten till beskattning av hazariska områden och tog ut höga skatter både till sig själva och till centralmakten, vilket utmanade de hazariska hövdingars inkomster och kontroll. Dost Mohammed hanterade de hazariska ledarna med omväxlande allianser och vapenmakt och spelade också ut olika stammar mot varandra, men lyckades inte ta full kontroll över landets inre bergiga delar.
Dost Muhammed är anfader till Barakzaidynastin.