| Adliga ätten Duse | |
| | |
| Ursprung | Östra härad, Småland, Sverige |
|---|---|
| Stamfar | Måns Duss |
| Adlad | 8 augusti 1576 |
| Huvudman | Bengt Pärsson (Persson) Duse |
| Introducerad | Mellan 10 mars och 4 april 1625 |
| Grad | Adlig ätt nr 119 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 14 september 1992 |
| Svärdssidan | 14 september 1992 |
| Spinnsidan | Fortlever |
Duse är en svensk adlig ätt.
Lågfrälsesläkt härstammar från Småland, den äldste kända stamfader var Måns Duss, hövitsmannen mellan 1520 och 1521 för allmogen i Östra härad i Småland Hans sonson, Bengt Pärsson (Duse) (död 1618), adlades med adligt stånd och sköldemärke den 9 juli, år 1576 på Stockholms slott av Johan III. Ätten introducerades genom lottning mellan 10 mars och 4 april 1625 under nuvarande nummer 119 med namnet Duse.
Ätten uppflyttades den 3 november 1778 i den då återinrättade andra klassen, riddarklassen, Bengt Duses avkomlingar i femte led, ryttmästaren Samuel Duse (1684–1720) och Jonas Adam Duse (1691–1720), bildade ättens båda huvudgrenar. Den första grenen dog troligen ut på 1820-talet och andra utgick på svärdssidan den 14 september 1992 men fortlever på spinnsidan.
En stor mängd personer, särskilt i Småland, har burit namnet Duse och även hävdat tillhörighet till den adliga ätten, vilket dock ej kunnat styrkas.
Bengt Pärsson (Duse) erhöll 1576 som sköldemärke en duva av silver i ett blått fält.
| ” | een försölfradt duffwa wtj ett blåt fieldh, Item een öpen tornere hielm i krantzen och hielm teket huit och blåt, der Åffwan wppå och een försölfrat dufwa, så att alle och alle hans Ächta barn och efter kommande arfwingar samme skiöldh och Skiöldmerke. | „ |
| – Sköldebrevsavskrifter, RHA, 02:025, (1576-08-09).
Transkription: Karin Borgkvist Ljung, 2017-09-21. | ||