- Ej att förväxla med Eds bruk
Edshyttan var en hytta för anrikning av kopparmalm i Åtvids socken, fem kilometer norr om Åtvidaberg.
Inom Närstads gruvfält nordväst om, och Bersbo gruvfält norr om, Åtvidaberg hade under 1300- och 1400-talen och in på 1500-talet pågått utvinning av kopparhaltig malm. Exakt när efterbearbetning startade i hyttorna vid Närstad, Ed och i Åtvidaberg är svårt att exakt fastställa.
Brytning av kopparmalm återupptogs i de båda gruvfälten efter det att bolaget Åtvidabergs Kopparverk hade bildats 1761. År 1768 anlades rostgropar i Edshyttan och 1869 påbörjades anrikningen. År 1775 byggdes nya rosthus vid Åtvidaberg respektive Ed. Vid Edshyttan byggdes en ny högugn, placerad vid vattendraget från sjön Tran till Vinkärret i sjön Vin. Vattenhjulet fick sin reglerade vattenmängd från dammluckor och användes till att dra blåsbälgarna till fyren i ugnen.
I slutet av 1700-talet utvecklades en metod att ta tillvara svavel ur röken från rostgroparna genom deposition. I slänten upp från vattendraget och hyttan anlades omkring 1768 fem stensatta och övertäckta rännor för röken, vilken leddes 35 meter till ett kondenshus. Röken vid rostgroparna hade mycket hög temperatur, men passagen via rännorna upp till kondenshuset sänkte temperaturen till en nivå, där svavlet fälldes ut på uppbyggda trägaller. Det skrapades av som ett ljusgult pulver, vilket såldes för bland annat tillverkning av krut.
År 1790 fanns vid Edshyttan 15 personer sysselsatta: sex smältare, tre rostvändare och sex bruksarbetare.
År 1857 invigdes Åtvidaberg–Bersbo järnväg mellan Åtvidaberg och Bersbo, förbi Edshytten, för malmtransporter. Norr om Edshyttan uppfördes en anläggning med lokstall, smedja och vattenstation för järnvägens två lok Bersbo och Åtvidaberg. Byggnaderna ritades av Claes Adelsköld.
Hyttan lades ned 1873.