| Emil Lenz | |
 | |
| Född | 12 februari 1804 (g.s.) Tartu |
|---|---|
| Död | 29 januari 1865 (g.s.) (ej angiven kalender, antar juliansk) (60 år) Rom |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Utbildad vid | Dorpats kejserliga universitet  |
| Sysselsättning | Fysiker, uppfinnare, ingenjör, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Kejserliga Sankt Petersburg universitetet Främsta pedagogiska institutet Petrischule Sankt Petersburgs universitet (1836–) Sankt Petersburgs universitet (1840–1862) Michaels artilleriskola (1848–1861) |
| Noterbara verk | Lenz lag |
| Maka | Anna Lenz |
| Barn | Emma Samson von Himmelstiern Robert Lenz (f. 1833) |
| Föräldrar | Christian Heinrich Friedrich Lenz Louise Elisabeth von Wolff |
| Utmärkelser | |
| Hedersledamot av Physikalischer Verein (1842) | |
| Redigera Wikidata | |
Heinrich Friedrich Emil Lenz, född 12 februari 1804, död 10 februari 1865, var en rysk fysiker av balttyskt härkomst.
Lenz blev professor i Sankt Petersburg 1834. Han behandlade företrädesvis problem ur elektricitetsläran och undersökte speciellt induktionsströmmarna. Mest känd blev Lenz genom uppställandet 1834 av den efter honom uppkallade Lenz lag, som anger riktningen av induktionsströmmen. Lenz upptäckte 1835 att det elektriska ledningsmotståndet varierade med temperatur.
