Epidot
| Epidot | |
 | |
| Grupp | Epidot supergrupp; epidotgruppen |
|---|---|
| Strunz klassificering | 9.BG.05a |
| Kemisk formel | Ca2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH) |
| Färg | Pistagegrön, gulgrön, grönsvart |
| Kristallstruktur | Monoklina - prismatiskt |
| Tvillingbildning | På [100] |
| Spaltning | Bra på längden {001} |
| Brott | Platt regelbunden till ojämn |
| Hårdhet (Mohs) | 6–7 |
| Glans | Glas- till hartsglans |
| Ljusbrytning | nα=1,715–1,751
nβ=1,725–1,784 nγ=1,734–1,797 |
| Dubbelbrytning | δ=0,019–0,046 |
| Optisk karaktär | Biaxial negativ |
| Dispersion | r > v BG=0,030 |
| Pleokroism | Stark, X=färglös, blekgul, blekgrön; Y= gröngul; Z=gulaktigt grön; Y=b |
| Transparens | Transparent till nästan ogenomskinlig |
| Streckfärg | gråvit |
| Specifik vikt | 3,38–3,649 |
Epidot är ett vanligtvis gulgrönt hydroxidsilikatmineral innehållande kalcium, aluminium och järn med den kemiska folmeln Ca2Al2Fe3+[Si2O7][SiO4]O(OH). En alternativ benämning av mineralet är pistacit i synnerhet för en järnrik, pistaschgrön variant. Epidot bildar en serie med clinozoisit Ca2Al3[Si2O7][SiO4]O(OH)
Egenskaper
Epidot är format som monosymmetriska kristaller eller som aggregat i pseudomorfoser efter fältspater, augit, hornblände, biotit, granater och så vidare. Kristallerna är ofta utdragna efter symmetriaxeln (= på tvärs). Genomgångsytorna är starkt glänsande och färgen pistaschgrön, grågrön eller svartgrön. Det förekommer också en röd varietet som kallas thulit.
Förekomst
Epidot förekommer som kristaller i gångar och sprickfyllnader i metamorferade granit-, gabbro- och diabasbergarter samt såsom omvandlingsprodukter i de så kallade grönstenarna. Järnskarn innehåller ofta epidot.
Viktiga fyndplatser för genomskinliga kristaller är Sulzbachtal i Salzburg, Minas Gerais i Brasilien, Rabun County i Nordamerika. I Sverige förekommer epidot i de flesta gruvfälten, såsom Gällivare, Långban, Persberg, Norberg etc, samt i Arendal i Norge (s.k. arendalit).
Epidot kan vara en primärt och bergartsbildande mineral i gabbro.
Användning
Epidot kan slipas till smycken och mineralet kallas då pistacit. Den perfekta spaltningen efter [100] är en utmaning.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Epidot, 1904–1926.
- ↑ https://rruff.info/doclib/hom/epidote.pdf
- ↑ Bra Böckers lexikon, 1978.
- ↑ Malkolm E. Back (2018), Flerscher’s glossary of mineral species, sid 70
- ↑ Meyers varulexikon, Forum, 1952
- ↑ Korinevskii, V.G. (2008). ”Magmatic epidote from gabbro” (på engelska). Russian Geology and Geophysics 49 (3): sid. 159–164. doi:. https://pubs.geoscienceworld.org/nsu/rgg/article-abstract/49/3/159/588922/Magmatic-epidote-from-gabbro. Läst 19 augusti 2026.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.