| Erytrit | |
| Erytritkristall | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Grupp | Vivianit |
| Strunz klassificering | 8.CE.40 |
| Kemisk formel | Co3(AsO4)2·8H2O |
| Färg | rosalila, karmosinröd, rosa |
| Kristallstruktur | Monoklina |
| Spaltning | Perfekt efter {010} dåligt efter {100} och {102} |
| Brott | Täljbart, böjligt i tunna lameller |
| Hårdhet (Mohs) | 1½–2½ |
| Glans | Diamantartad till pärlemorglans |
| Ljusbrytning | nα=1,626–1,629 nβ=1,662–1,663 nγ=1,699–1,701 |
| Dubbelbrytning | δ=0,073 |
| Optisk karaktär | Tvåaxligt positiv men kan vara tvåaxligt negativt |
| Dispersion | r>v |
| Streckfärg | Blekrosa |
| Densitet | 3,1 |
| Referenser | |
Erytrit är ett kristallvattenhaltigt koboltarsenat. Det kallas även erytrin eller koboltblomma. Erytrit är ett mindre betydelsefullt malmmineral som bildas genom vittring av sulfider som innehåller kobolt som till exempel koboltglans.
Mineralets namn kommer från gammalgrekiskans έρυθρος (erythros), som betyder röd.
Mineralet är genomsynligt till genomskinligt. Ofta bildar det ett beslag medan välutbildade kristaller är sällsynta. Det bildar en komplett serie med nickelmineralet annabergit och även en serie med magnesiummineralet hörnesit.
Erytrit förekommer på många ställen men sällan i betydande mängd, Man kan hitta erytrit vid Atlasbergen i Marocko. I Sverige förekommer erytrit vid en del koboltfyndigheter såsom Los i Hälsingland, Gladhammargruvan i Småland, Tunabergs gruva i Södermanland och i Västmanland i Bastnäsfältet vid brott nr 186.