| Étienne Gilson | |
| | |
| Född | Étienne Henry Gilson 13 juni 1884 Paris sjunde arrondissement, Frankrike |
|---|---|
| Död | 19 september 1978 (94 år) Auxerre, Frankrike |
| Begravd | Melun North Cemetery |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Faculté des lettres de Paris, doktorsexamen, Lycée Henri IV |
| Sysselsättning | Filosof, professor, politiker, historiker, filosofihistoriker |
| Befattning | |
| Medlem av Franska akademin (1946–1978) Senator i fjärde franska republiken (1947–1948) Ordförande, Institut de France (1962) | |
| Arbetsgivare | Harvard University Lycée Lalande University of Toronto Universitetet i Paris École pratique des hautes études Collège de France (1932–1950) |
| Utmärkelser | |
| Corresponding Fellow of the Medieval Academy of America (1927) Serena Medal (1950) Hedersdoktor vid Lavaluniversitetet (1952) Aquinas Medal (1952) Officer av Hederslegionen Croix de guerre 1914–1918 (Frankrike) Pour le Mérite för vetenskap och konst Storofficer av Hederslegionen Riddare av Hederslegionen | |
| Redigera Wikidata | |
Étienne Henri Gilson, född 13 juni 1884 i Paris, Frankrike, död 19 september 1978 i Auxerre, Frankrike, var en fransk filosof och historiker. Han har fått betydelse med sin thomistiska filosofi och för den kontinentala kristdemokratin.
Gilson var professor i medeltidens filosofiska historia från 1921 till 1932 vid Sorbonne, där han tidigare hade studerat. Därefter utnämndes han till professor för avdelningen för medeltidens filosofi vid Collège de France. År 1929 var han en av grundarna av Pontifical Institute of Medieval Studies i Toronto, Kanada. Även om Gilson främst var filosofihistoriker, var han en av frontfigurerna i den Romersk-katolska nythomistiska rörelsen, vilken hade instiftats 1879 i och med påve Leo XIII:s encyklika Aeterni Patris. Gilson valdes in i Académie Française år 1946.
Gilson tog sig an att analysera thomismen från ett historievetenskapligt perspektiv. Enligt Gilsons synsätt, är inte thomismen identisk med skolastisism, utan snarare en revolt mot den. Gilson menade att filosofin fallit sönder till en vetenskapssyn som ledde till ett uppgivande av människans rätt att döma och att styra naturen. Synen på människan i denna vetenskap var endast som en del av naturen. Detta leder, enligt Gilsons mening, till vårdslösa sociala experiment, vilka i sin tur slutar i ödeläggelse av människors liv och samhällets institutioner. Som en räddning från dessa filosofiska system såg Gilson Thomas av Aquino, och han var övertygad om att en nyläsning av denne skulle leda filosofin ut ur farozonen.
Gilson var en mycket produktiv författare, och hans verk om filosofins historia, särskilt medeltidens filosofi, är lästa och diskuterade i vida kretsar.
| |||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||
|