Aischylos skildrar gudar som moraliskt vägledande, medan Sofokles skildrar dem som styrande i människans öden. I Euripides berättelser är däremot gudarna förmänskligade: De visas upp som hänsynslösa översittare och Euripides sympatier ligger helt hos människan och hennes kamp för ett anständigt liv.
Euripides analyser av moraliska problem har i hög grad behållit sin giltighet. Han utsatte även gudarna för mänskliga moraliska värderingar. Hans inflytande på det europeiskadramat blev stort; han inledde den psykologiserade dramatiken.
(Feniciskorna, Carl Anton Melander, 1888) (Feniciskorna, Aron Martin Alexanderson, i Oidipus-sagans tragedier i svensk tolkning, Norstedt, 1921) (Tord Bæckström, Forum, 1970)
(Iphigeneia i Aulis, Axel Gabriel Sjöström, 1845-1846) (Alfred Selahn, i "Euripides' Skådespel. Del 2", 1869) (Tord Bæckström, Forum, 1965) (Göran O Eriksson och Jan Stolpe, Atlantis 2014)
↑Graham Ley, A material world: costume, properties and scenic effects, The Cambridge Companion to Greek and Roman Theatre, 2007, s. 279.[källa från Wikidata]
12Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn19981001000, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]