Biografi
De första åren (1978–1985)
Joey Tempest och John Norum bildade 1978 bandet Force tillsammans med basisten Peter Olsson och trummisen Tony Reno (Tony Niemistö). Olsson ersattes 1981 av John Levén. I början (1978-1981) spelade de på torg och på olika fester, men 1982 bytte bandet namn från Force till Europe och vann Rock-SM, där förstapriset var en skivinspelning och skivkontrakt med Hot Records. I en artikel i tidningen Okej i början av 1983 beskrev Lars Brander gruppens start som ”trög, lång och jobbig”. Rock-SM och medverkan i en tv-sänd rockkonsert under Lucianatten hade emellertid bidragit till ökad uppmärksamhet, och Brander beskrev tv-framträdandet som ”den bästa lansering en grupp kan få”. Vid denna tid hade Joey Tempest och John Norum blivit professionella musiker och avsåg att satsa helt på musiken. Tempest uttryckte också gruppens internationella ambitioner: ”Vårt mål är en världsturné och genombrott i Europa och USA.”
Deras första, självbetitlade album Europe släpptes 1983 och sålde över 30 000 exemplar i Sverige. Albumet släpptes även i Japan, och de gjorde en musikvideo till det inledande spåret på plattan; "In the Future to Come" och släppte singeln "Seven Doors Hotel". Sommaren 1983 genomförde bandet en turné med avslutning på Gröna Lund den 4 september 1983.
Det andra albumet Wings of Tomorrow släpptes i februari 1984. Inför den efterföljande turnén rekryterades keyboardisten Mic Michaeli, och Tony Reno ersattes av trummisen Ian Haugland (Håkan Haugland). I samband med att Europe skrev kontrakt med det amerikanska skivbolaget Epic släpptes en ommixad version av ”Open your heart”. År 1985 fick Europe göra soundtracket till Staffan Hildebrands ungdomsfilm On the loose, och släppte i mars singeln Rock the night som enligt tidningen Okej "nådde guldskivestatus". Medlemmarna deltog i Swedish Metal Aid, där Tempest skrev låten Give A Helpin' Hand. Europe turnerade med On the Loose Tour i Sverige våren 1985.
The Final Countdown (1986–1987)
Hösten 1985 gick Europe in i studion igen för att spela in sitt tredje studioalbum med Kevin Elson som producent. De hade precis skrivit ett nytt skivkontrakt med Epic. Planen var att skivan skulle släppas i början av december 1985, men den försenades eftersom Joey Tempest blev förkyld och fick problem med rösten. I maj 1986 släpptes Europes genombrottsskiva The Final Countdown. Efter ett inledningsvis svalt mottagande i USA fick gruppen ökad uppmärksamhet sedan MTV börjat visa videon till The Final Countdown kring julen 1986. Singeln med samma namn sålde cirka 8 miljoner exemplar och nådde förstaplatsen på listorna i 25 länder. Uppföljarna "Rock The Night", balladen "Carrie" (som nådde en tredje plats på amerikanska Billboardlistan) och "Cherokee" blev också radiohits och spelades flitigt. Europe turnerade förutom i Sverige och Norge även i Japan september 1986. Efter en spelning i München den 14 oktober samma år bestämde John Norum sig för att lämna gruppen. Dels på grund av musikaliska meningsskiljaktigheter och dispyter med deras manager. Sökandet efter en ny gitarrist började genast och efter ett par veckor var det klart att Kee Marcello från Easy Action ersatte John Norum. Europe gav sig ut på en världsturné som tog dem till flera städer i Europa, och på våren 1987 nådde turnén USA. Den första USA-spelningen var på Warfield Theatre i San Francisco den 15 april 1987. Gruppen uppträdde som huvudakt på större teatrar utan förband.
Out of This World (1988–1990)
Europes fjärde studioalbum Out of This World spelades in i London med producenten Ron Nevison. Medan skivan mixades gav sig bandet sommaren 1988 ut på en turné med Def Leppard som blev framgångsrik. Europe testade under denna turné att spela tre nya låtar: "Superstitious", "Let the Good Times Rock" och "Ready or Not". De blev allt mer populära i USA och när Out of This World släpptes i augusti 1988 började försäljningen bra, tack vare att turnén med Def Leppard varit en succé. Turnén lockade en publik på över 500 000 människor.
Enligt tidningen Okej gick Out of This World ut i 600 000 exemplar den första dagen i USA och hade ”nått guldstatus”, motsvarande 50 000 exemplar, redan före utgivningen i Sverige. Skivan fick positiva recensioner och sålde en miljon exemplar i USA, samt nådde höga placeringar på flera topplistor världen över. I november och december 1988 spelade Europe i Asien; de besökte tre länder: Japan, Taiwan och Indien.
I januari 1989 startade Europe sin Europaturné som blev framgångsrik och avslutades i april samma år. Planerade turnéer i både Nord- och Sydamerika; samt i Australien uteblev. Den 19 augusti 1989 spelade Europe i Milton Keynes tillsammans med bland annat Bon Jovi och Skid Row.
Medlemmarna i Europe flyttade av skatteskäl till Turks- och Caicosöarna i Västindien. Under oklara omständigheter fick medlemmarna missvisande ekonomisk rådgivning, vilket sedermera ledde till höga skatteskulder.
1990 spelade Europe in det nya albumet men man gjorde också en mindre turné i Sydostasien, kallad "Far East Tour" vintern samma år.
Prisoners in Paradise (1990–1992)
Joey Tempest började att skriva låtar med andra låtskrivare, som Jim Vallance och Eric Martin. I september 1991 släpptes slutligen Prisoners in Paradise. Mottagandet blev dock en besvikelse. Grungen hade slagit igenom och musikindustrin genomgick förändringar, vilket gjorde att Europes femte studioalbum fick begränsad marknadsföring. Den 31 december 1991 spelade Europe bland annat med Metallica och Tesla på Tokyo Dome i Japan inför 60 000 åskådare. Denna spelning var premiären för Prisoners in Paradise-turnén som sedan fortsatte i resten av Europa. Innan turnén startade hade albumet sålt 600 000 exemplar och efter turnén runt en miljon exemplar.
Uppehållet (1992–1999)
Efter turnén, som avslutades i mars 1992, tog gruppen ett uppehåll. Europe upplöstes däremot inte officiellt. Joey Tempest och Kee Marcello gjorde soloalbum och John Levén, Mic Michaeli och Ian Haugland turnerade med andra band och artister. 1998 fastslog Regeringsrätten att bandmedlemmarna var skyldiga att betala igen närmare 19 miljoner kronor. Även Joey Tempest krävdes i sin frånvaro på 8,5 miljoner kronor. Jan Stenbeck erbjöd gruppen ett rekordhögt gage för att framföra två låtar under Stockholms stads millenniefirande den 31 december 1999 och erbjudandet accepterades. Gruppen framförde "Rock The Night" och "The Final Countdown" (med en publiksiffra på 600 000-1 000 000) i samband med de av Kinneviksfären sponsrade festligheterna. Både Kee Marcello och John Norum spelade på denna konsert.
Comeback och Start From the Dark
I oktober 2003 blev det officiellt att Europe skulle återförenas med både turné och nytt album, nu med John Norum tillbaka.Albumet fick titeln Start From The Dark och släpptes 23 september 2004 och har sålts i 600 000 exemplar. En första spelning skedde den 11 juni 2004 i Vallset norr om Oslo och dagen efter på Sweden Rock Festival 2004. Turnén avslutades i Helsingfors i september samma år.
2005 gjorde Europe en spelning i Luleå som var den enda livekonserten i Sverige det året. I oktober 2006 släpptes skivan Secret Society. För att fira 20-årsjubileet av sitt genombrott släppte de en DVD med en konsert från The Final Countdown-turnén, som också innehåller extramaterial där bandet berättar om den tiden. 2007 gjordes en världsturné i samband med den nya skivan. I början av juli samma år spelade de på gatufesten i Sundsvall. Den 25 augusti 2007 spelade de i Sommarkrysset i TV4 och framförde "The Final Countdown" samt "Let The Children Play" från den nya skivan. Som första hårdrocksband spelade gruppen i kalkstensbrottet Dalhalla i Dalarna sista augusti och första september 2007.
I januari 2008 spelade de in skivan Almost Unplugged, en liveskiva som spelades in på Nalen i Stockholm. De spelade tillsammans med en stråkkvartett och framförde både egna låtar och coverlåtar från band som inspirerat dem. Den 14 augusti 2009 spelade de på Göteborgs kulturkalas på Götaplatsen. Här räknade man på förhand med cirka 20 000 åskådare, men över 100 000 kom.
Den 9 september 2009 släpptes skivan Last Look At Eden och trots de mindre framgångarna med Secret Society gick albumet rakt upp till en förstaplacering på den svenska albumlistan. Den 14 september släpptes albumet i övriga Europa. Första singeln från skivan var titelspåret "Last Look At Eden" och en video spelades också in till låten. Andra singeln "New Love In Town" blev mycket populär. Den nådde som bäst en femtonde plats på svenska singellistan samt sjätte plats på Trackslistan och elfte plats på DigiListan. Musiken till låten skrevs redan under tidigt 90-tal och var tänkt som en av låtarna på Prisoners in Paradise. Men då saknades det en text till låten och man lade undan den tills vidare.
2010-talet
I december 2009 gjorde Europe två liveframträdanden i Sverige, den 26 december i Lisebergshallen i Göteborg och den 28 december på Hovet i Stockholm. Som förband fungerade Crucified Barbara och Aggressive Chill. Den 12 och 13 juni 2010 spelade Europe som förband till Kiss första kvällen på Stockholms stadion; det andra förbandet var Mustasch. Europe var däremot inte med kvällen därefter på Malmö Stadion. Sommaren 2011 turnerade Europe med Takida.
Den 6 augusti 2011 uppträdde Europe på den 22:a världsjamboreen i Skåne med låtarna "The Final Countdown", "Rock the Night" och "Superstitious". Ett nytt album, Bag of Bones, släpptes i april 2012 och kritikerrosades samt sålde guld i Sverige.
I juli 2014 uppträdde Europe vid Väsby Rock Festival. Året efter kom gruppens tionde album, War of Kings.
Den 26 maj 2016 spelade Europe på U Rock festivalen i Umeå som huvudbandet tillsammans med D-A-D, Danko Jones och Sator.
Den 20 oktober 2017 utkom Europes elfte studioalbum, Walk the Earth.
2020-talet
År 2023 var det 40 år sedan Europe släppte sitt självbetitlade debutalbum och för att fira åkte bandet ut på turnén Time Capsule-40th Anniversary Tour som bl.a. nådde Cirkus för tre spelningar i oktober 2023. I februari 2024 nådde turnén både Tokyo och Taipei.
Den 25 september 2026 släpptes bandets tolfte studioalbum "Come This Madness". I musikvideon till singeln "One on one" medverkade Peter Stormare.
Samma månad var Europe även med i TV-programmet På Spåret.
Upplands Väsby, Sverige