Utvärdering eller evaluering syftar på en undersökning av en åtgärd, i vilket åtgärdens genomförande och resultat och värderas mot en eller flera kriterier.
Syftet med utvärderingar kan variera, men kan ge svar på exempelvis frågor om måluppfyllelse, kvalitet, effektivitet och kostnader.
Utvärdering är vanligt förekommande i offentlig verksamhet och även i andra verksamheter. Svenska myndigheter som utvärderar verksamheter är bland annat Universitetskanslerämbetet (UKÄ), Riksrevisionen, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) och Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU).
Utvärderingsarbete genomförs inom många olika områden, och människor som arbetar med utvärderingar kommer från många olika akademiska discipliner. Som resultat har det växt fram många olika begrepp och teorier om utvärderingar.
Ett sätt att kategorisera utvärderingsteorier är teorier för utvärdering, och teorier om utvärdering. Teorier om utvärderingar beskriver centrala frågor i utvärderingsarbeten såsom kunskapsbildning, värdering och användning av utvärderingar. Teorier för utvärderingar handlar om metoder och modeller som beskriver hur en utvärdering skall genomföras. Dessa kan delas upp i två breda kategorier:
Baserat på syftet eller avsikten bakom en utvärdering, grupperas de ofta som summativa eller formativa. En summativ utvärdering syftar till att förbättra utvärderingsobjektet, och har ofta ett uttalat lärande- och utvecklingsmotiv. Detta görs ofta när insatsen är avslutad, och kan ta fram underlag för hur verksamheten skall fortsätta arbeta. Process- och teoriinriktade utvärderingar beskrivs ofta som summativa.
En formativ utvärdering syftar till att bedöma och värdera en insats eller en verksamhet, med syfte att skapa underlag för ett beslut. Dessa kan exempelvis genomföras parallellt med att insatsen pågår för att följa upp och bedöma ifall insatsen anses leda till det önskade målet. Mål- och effektiorienterade utvärderingar ses som formativa utvärderingar.
Utvärderingsmodeller avser olika praxis och idealbilder inom utvärdering, och kan ses som en förenklad modell som avbildar centrala aspekter i en utvärdering. Varje modell representerar ett perspektiv på utvärderingar, och därmed även olika arbetssätt. Det finns flera olika sätt att kategorisera utvärderingsmodeller, och en modell kan omnämnas på flera olika sätt. Ett sätt att dela upp modeller är utifrån fyra breda kategorier:
| Utvärderingsmodeller | Beskrivning |
|---|---|
Komperativa modeller:
|
- Objektet utvärderas genom att jämföras med ett annat objekt, vanligen ett positivt jämförelseobjekt
- Exempelvis best practice eller en praxis kan som agera som förebild vid utvärderingen |
Resultatinriktade modeller:
|
- "Klassiska" utvärderingsmodeller
- Undersöker om insatsen åstadkommit önskat resultat - Vanligt inom offentlig sektor |
Teoribaserade utvärderingsmodeller:
|
- Syftar till att ge svar på hur en åtgärd uppnår sina mål, genom att studera vilka mekanismer som styr resultatet från en åtgärd
- Skapar ett teoretiskt ramverk baserat på antagandet bakom åtgärden och de praktiska förutsättningarna, och jämför detta med resultatet |
Aktörsmodeller:
|
- Studerar åtgärder från olika aktörers perspektiv.
- Tydliggör hur åtgärder upplevs av de som berörs av den, och ger vägledning till hur åtgärderna kan vidareutvecklas |
Exempel på fler modeller:
|
Kvantitativa eller kvalitativa metoder används i utvärderingar (se vetenskaplig metod). Vanliga metoder är statistiska multivariata analyser (kvantitativ metod) eller intervjuer (kvantitativ eller kvalitativ metod). Mer vanligt förekommande under det senaste decenniet är utvärderingar där både kvantitativa och kvalitativa metoder används (mixed method evaluations på engelska; finns ingen vedertagen översättning).