Fria Moderata Studentföreningen i Stockholm

 Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Idag använder Fria Moderata Studentföreningen tillsammans med Högerjuristerna och andra Stockholmsanknutna föreningar i Fria Moderata Studentförbundet en lokal i Gamla stan som mötesplats för diverse aktiviteter.
Fria Moderata Studentföreningen i Stockholm
Grundad1935
Styrelse
OrdförandeOliver Wällstedt
Vice ordförandeLiv Svedberg
LedamöterMartin Gersson

Emma Glandin

Mikael Sundin
https://fmsf.se/fms-stockholm/

Fria Moderata Studentföreningen i Stockholm, FMS-Stockholm, FMS, är en politisk studentförening vid Stockholms universitet, ansluten till Fria Moderata Studentförbundet.

Historia

Föreningen bildades som Ungsvenska Studentföreningen 1935, och var då en del av Ungsvenskarna (nuvarande Moderata ungdomsförbundet). Redan 1938 bytte föreningen namn, till Högerstudenterna. Föreningen bildade tillsammans med likasinnade föreningar från Göteborg, Lund och Uppsala 1942 Sveriges Konservativa Studentförbund, det nuvarande Fria Moderata Studentförbundet. 1968 bytte föreningen till nuvarande namn. 1968 bildade medlemmar i föreningen ett kårparti som fick namnet Borgerliga Studenter – Opposition '68 och som var verksamt vid Stockholms universitet så länge kårobligatoriet bestod.

Under 1970-talet, när vänsteråsikter var populära hos många studenter och ungdomar i övrigt, drev FMS kampanjer på tvärs mot tidsandan och förespråkade bland annat fria val i Östeuropa. Mest uppmärksamhet fick dock den affisch som trycktes upp inför presidentvalet i Finland 1978 och som kritiserade likriktningen i uppslutningen kring Urho Kekkonen - den fick nämligen till följd att en protest framfördes av Finlands ambassadör i Sverige till utrikesminister Karin Söder och av Finlands utrikesminister Paavo Väyrynen till den svenska ambassaden i Helsingfors.

I slutet av 1980-talet och början av 1990-talet uppmärksammades föreningen för att den drev svartklubb i Stockholm och sände radio utan tillstånd. Det politiska syftet med dessa verksamheter var att uppmärksamma vissa inskränkningar som fanns i den dåvarande näringslagstiftningen, och som sedan dess i viss mån har lindrats. Den dåvarande ordföranden Christian Gergils fortsatte under mitten av 1990-talet att driva liknande verksamhet inom Frihetsfronten.

Ordförandelängd

Litteratur