Anders Fabian Neovius, född 26 september 1793 i Joutsa i Mellersta Finland, död 19 maj 1854 i Pielavesi i Norra Savolax, var en finländsk präst och lärare.
Neovius var son till kaplanen Thomas Neovius och Fredrika Gustava Wrangel samt sonson till kaplanen Thomas Neovius, vilken först kallade sig Nyman. Han hade tre bröder som blev präster: Otto Henrik, som blev kaplan i Joutsa, Fredrik och Adolf Neovius. Han var elev vid Borgå gymnasium februari 1811 – 17 juni 1814, varefter han inskrevs vid Kejserliga Akademien i Åbo i oktober 1814 och blev medlem av Viborgs nation.
Neovius prästvigdes för Borgå stift 17 maj 1817 och fick missiv till Kärkölä och samma år tjänst som kaplan i Borgnäs. År 1817 blev han också kollega vid Borgå pedagogi samt rektor där 1818. Neovius blev lärare vid trivialskolan i Lovisa 1820 och vid trivialskolan i Helsingfors 1821, där han blev tillförordnad konrektor 1829. Samtidigt var Neovius verksam som präst i Helsingfors 1822–1828. År 1829 blev han kyrkoherde i Pielavesi, som för övrigt var faderns födelseförsamling. Pielavesi hade avskilts från Idensalmi som en egen församling år 1811, men det var först med Neovius som församlingen fick en kyrkoherde på plats. Där tjänstgjorde han till sin död. Neovius blev tillförordnad kontraktsprost 1834 och ordinarie sådan 1850.
Neovius' hustru var dotter till expeditionsfogden Gustaf Adolf Stenfelt i Pielavesi och syster till gränstullfiskalen Edvard Stenfelt, som gifte sig med Neovius' brorsdotter Amalia Neovius.