Fanny Ingeborg Matilda Brate, född Ekbom 26 februari 1861 i Stockholm, död 24 april 1940 i Stockholm, var en svensk målare. Hon verkade som genremålare, målade svensk natur, folklore, interiörer och porträtt.
Brate påstås ha inspirerat Carl Larsson i hans akvareller av idylliskt familjeliv. Som andra sekelskiftesmålarinnor stod hon i viss mån i skuggan av manliga konstnärer, men till skillnad från många konstnärinnor som gifte sig fortsatte hon att måla efter äktenskapet och livet ut. Fanny Brate verkade vidare för kvinnliga bildkonstnärers möjlighet att etablera sig och för barns pedagogiska utveckling.
Biografi
Uppväxt
Brate föddes i Arvfurstens palats i Stockholm, som dotter till hovbokhållaren Frans Ekbom och Henriette Dahlgren.
Fanny Brate var elev vid Klara Strömbergs flickskola 1868–1877, fick undervisning i ritning vid Slöjdskolan i Stockholm vintern 1877–78 och var elev där 1878–1879. Hon studerade först vid Tekniska skolan (Konstfack) och antogs sedan Konstakademien 1879. Bland hennes lärare påverkade Georg von Rosen och August Malmström henne mest.
Konstnärskap
År 1885 erhöll hon Kunglig medalj för verket Konstvänner, vilken porträtterar målarinnan själv omgiven av en barnaskara. Hon studerade på Académie Colarossi i Paris 1887 med understöd av ett Konstakademiens resestipendium och gjorde ytterligare studieresor, bland annat till Paris 1889 och under det kommande årtiondet till Tyskland, Danmark, Norge, England, Österrike och Italien.
Vid sekelskiftet utvidgade hon de motivkretsar, som främst förknippas med hennes namn, nämligen genreporträtt och intima hemskildringar i herrgårdsromantik (grunden till det senare nationella inredningsidealet) som jämförts med Carl Larsson. I dessa ofta ljusdränkta interiörer tolkas motiven med en finstämd realism, som för tanken till impressionisterna och Skagenmålarna. Många av hennes målningar avbildar hennes egna barn i olika sammanhang, och hennes intresse för barn sträckte sig till att illustrera en rad barnböcker, exempelvis Mormors eventyr, och även till att aktivt delta i utbildningsdebatten.
Fanny Brates produktion består av interiörer, landskap och porträtt, samt – enligt hennes egen uppgift – "blommor och stilleben som rekreation och vila". Främst är hennes få stora dukar Konstvänner (1885); Retstickor (1885); Sommardag vid Burgsviks hamn (1887); Müsse, Grinden, eller En ledig stund (1892), I midsommartid (1898); Studiehufud senare kallad Läsande flicka vid fönster (1899) samt Namnsdag (1902), vilken har ett motiv från Brategården. Den sistnämnda målningen fick stor spridning som reproduktion i Jultomten och andra tidningar.
Bland de mindre dukarna märks Sommaridyll (1894); Kurragömma (1896); Solsken (1898); Vår, Läsande flicka (1901?), Blind gumma (1903), Nyckelharpspelare (1903), Nåtbindare (1932), samt ett mångfald av stilleben och porträtt.
På senare år sågs Brate, av kritiker och journalister, som en viktig skildrare av vardagliga, borgerliga hemmiljöer. Brates hela produktion har sagts spegla ett idealiserat liv, både på landet och i stadens hem. Där finns ett tydlig klassperspektiv, i samklang med Ellen Keys tankar om fördelarna med en enkel och ljus inredning och barn som leker eller är lediga på andra sätt.
Hon gifte sig 1887 med runologen Erik Brate. Paret hade fyra döttrar: Astrid Billström (1888–1929), Torun Munthe, Ragnhild (1892–94) och Ingegärd (1899–1951)
Fru Fanny Brate utställer en liten samling porträtt och studier. Porträttgenren "Vår" framställer en rosenkindad liten flickprofil i ett fönster. Framför sig har hon en läxbok, men ögonen dröja hellre vid de gula påskliljorna i glaset på bordet, och hela den täcka taflan skulle kanna vara en illustration till Topelii visa Alauda cantat. När fru Brate de sista åren utställt, har det gärna varit en af dessa rundhyllta småflickor, och man nickar åt dem som åt gamla bekanta. De andra barnporträtten, en liten flicka i rutig klädning och med en trovärdig blick i sina blå ögon samt en liten tjockis till baby, tillhör samma ämnessfär; man känner, att fru Brate helst dväljes i den, och det återverkar äfven på hennes konst, som här ger sig tylligast och bäst. ”En nyckelharpspelare” är en kärleksfullt iakttagen studie, likaså ”Studiehufvud”, och bland landskapen utmärker sig särskildt ”I hagaparken” genom sin friskhet.
„
– Signaturen Eko i tidskriften Dagny om Brate deltagande i en utställning på Konstföreningens lokal 1901.
Utställningar
Fanny Brate finns representerad på bland andra Nationalmuseum, Nordiska museet och Bohusläns museum.
VI. Internationale Kunstausstellung, München, 1892
