Fastighetsskatt är en återkommande skatt på innehav av fast egendom. Beskattningen kan omfatta mark, byggnader eller båda och beräknas vanligen utifrån ett fastställt värde. I vissa länder används i stället exempelvis fastighetens area som underlag. Fastighetsskatt skiljer sig från skatter som tas ut vid köp eller försäljning av fastigheter.
I Sverige finns både statlig fastighetsskatt och kommunal fastighetsavgift.
Ett motiv för fastighetsskatt är att finansiera offentlig verksamhet. Fastigheter utgör en förhållandevis orörlig skattebas, vilket begränsar möjligheterna att undvika beskattning genom att flytta tillgången utomlands. Återkommande fastighetsskatter används i många länder för att finansiera lokal offentlig verksamhet.
Beskattningens effekter beror bland annat på vilka fastigheter som omfattas, hur de värderas och vilka skattesatser, undantag och begränsningsregler som används. OECD har framhållit att föråldrade fastighetsvärderingar kan försvaga både skatteintäkterna och likabehandlingen av fastighetsägare.
Inom nationalekonomisk analys skiljs ofta mellan beskattning av markvärde och beskattning av byggnader. En skatt på markvärdet påverkar inte tillgången till mark på samma sätt som en skatt på byggnader kan påverka investeringar i nybyggnation och förbättringar. Beskattning som i högre grad utgår från markvärdet har därför förespråkats som ett sätt att begränsa sådana effekter och främja utnyttjandet av värdefull byggbar mark.
Fördelningseffekterna beror på både skattereglerna och hur fastighetsägandet är fördelat. Enligt OECD är bostadsförmögenheter koncentrerade till förmögnare och äldre hushåll, samtidigt som bostaden utgör en särskilt stor del av medelklassens tillgångar. En bedömning utifrån hushållens inkomster kan därför ge en annan bild än en bedömning utifrån deras förmögenheter.
En värdebaserad skatt kan skapa betalningsproblem för hushåll som äger en värdefull bostad men har låga löpande inkomster. Ett stigande fastighetsvärde innebär inte i sig att ägaren får mer pengar att betala skatten med. Uppskjuten betalning, exempelvis fram till en försäljning, är en modell som används för att hantera sådana likviditetsproblem. Sådana lösningar innebär samtidigt administrativa kostnader och att skatteintäkter senareläggs.
Återkommande fastighetsskatter kan påverka bostadspriser genom att köpare tar hänsyn till framtida skattebetalningar när de värderar en bostad. Detta brukar beskrivas som att skatten kapitaliseras i priset. En högre skatt kan därmed pressa ned priset, medan en lägre skatt kan få motsatt effekt.
Hur stark denna effekt är behöver undersökas empiriskt. I en studie av den svenska fastighetsskattereformen 2008 fann nationalekonomerna Mikael Elinder och Lovisa Persson inte någon generell prisökning till följd av skattesänkningen. Prisökningar observerades däremot i ett mindre segment av marknaden med mycket höga taxeringsvärden. Studien visar därmed att den förväntade kapitaliseringen inte fick ett enhetligt genomslag i denna reform.
Före 2008 omfattades även färdigställda bostäder av statlig fastighetsskatt. För småhus var skattesatsen under de sista åren som huvudregel 1 procent av taxeringsvärdet, med särskilda regler som kunde begränsa skatteunderlaget eller skatteuttaget. Den värdebaserade utformningen innebar att ägare till högre värderade bostäder normalt betalade större belopp än ägare till lägre värderade bostäder. Skatten beräknades dock inte utifrån ägarens samlade nettoförmögenhet.
För vissa hushåll med låga inkomster fanns en begränsningsregel. Den innebar att fastighetsskatten på permanentbostaden under särskilda förutsättningar kunde begränsas till 4 procent av hushållets inkomster. Regeln omfattade inte fritidshus och innehöll även begränsningar knutna till taxeringsvärdet.
Den 1 januari 2008 ersattes den statliga fastighetsskatten på färdigställda bostäder med en kommunal fastighetsavgift. För småhus infördes ett tak på 6 000 kronor per bostadsbyggnad, samtidigt som avgiften begränsades till högst 0,75 procent av taxeringsvärdet. Reformens finansiering omfattade bland annat höjd skatt på kapitalvinster vid försäljning av privatbostäder och förändrade uppskovsregler.
Den tidigare skattens värdebaserade utformning innebar ett större löpande skatteuttag på dyra bostäder än efter införandet av avgiftstaket. I regeringens proposition från 2007 angavs att sänkningen av den löpande fastighetsbeskattningen främst skulle gynna hushåll med hög ekonomisk standard, mätt som disponibel inkomst justerad för hushållets storlek. Reformens lättnader var därmed fördelade till fördel för höginkomsthushåll, samtidigt som ägare till högt värderade bostäder fick särskilt stora sänkningar av den löpande skatten. Regeringen bedömde dock att fördelningseffekterna av reformpaketet som helhet påverkades även av den höjda kapitalvinstskatten och förändringarna av uppskovsreglerna.
OECD bedömde 2008 att övergången från värdebaserad skatt till en avgift med tak innebar stora skattesänkningar för ägare till stora och välbelägna hus, framför allt i Stockholmsregionen. Organisationen bedömde också att förändringen av den löpande bostadsbeskattningen försvagade skattesystemets omfördelande förmåga.
För inkomståret 2026 gäller följande huvudregler för den kommunala fastighetsavgiften:
| Bostadstyp | Beräkning | Högsta årliga avgift |
|---|---|---|
| Småhus | 0,75 procent av taxeringsvärdet | 10 425 kronor per bostadsbyggnad |
| Ägarlägenhet | 0,75 procent av taxeringsvärdet | 10 425 kronor per ägarlägenhet |
| Bostäder i hyreshus | 0,3 procent av taxeringsvärdet för bostadsbyggnaden och tillhörande mark | 1 784 kronor per bostadslägenhet |
Takbeloppen är indexbundna. För nybyggda bostäder finns tidsbegränsade avgiftsbefrielser. Vissa pensionärer och andra grupper kan under särskilda förutsättningar få skattereduktion för fastighetsavgiften.
Statlig fastighetsskatt tas fortfarande ut för bland annat obebyggda småhustomter, småhus under uppförande och lokaler i hyreshus. Skattesatsen varierar med fastighetstypen. För obebyggda småhustomter och småhus under uppförande är den 1 procent av taxeringsvärdet. För lokaler i hyreshus och tillhörande tomtmark är den också 1 procent.
På lantbruksfastigheter omfattas bostadsbyggnader med tillhörande tomtmark av reglerna för småhus. För åkermark, betesmark, skogsmark och ekonomibyggnader tas däremot varken fastighetsavgift eller fastighetsskatt ut.
I Danmark betalar bostadsägare både ejendomsværdiskat och grundskyld. Den förstnämnda beräknas med utgångspunkt i fastighetens värde och den senare i markvärdet. Sedan 2024 hanteras även uppbörden av grundskyld genom den statliga skatteförvaltningen, men skatten är fortfarande kommunal.
I Finland beräknas fastighetsskatten utifrån beskattningsvärden för mark och byggnader. Kommunerna bestämmer årligen skattesatser inom lagstadgade intervall. Olika skattesatser används bland annat för stadigvarande bostäder, andra bostadsbyggnader och mark. På Åland gäller särskild landskapslagstiftning.
I USA förekommer fastighetsskatter på delstats- och lokalnivå. I exempelvis Kalifornien är fastighetsskatten en viktig inkomstkälla för counties, städer, skoldistrikt och andra lokala offentliga organ.