| Fenakit | |
 Fenakitkristaller | |
| Kategori | Nesosilikat |
|---|---|
| Strunz klassificering | 09.AA.05 |
| Kemisk formel | Be2SiO4 |
| Färg | Färglös, gul, rosa eller brun |
| Kristallstruktur | Trigonala |
| Spaltning | God {1011}, tydlig {1120} |
| Brott | Mussligt |
| Hållbarhet | Skört |
| Hårdhet (Mohs) | 7,5–8 |
| Glans | Glasglans |
| Ljusbrytning | nω=1,650–1,656; nε=1,667–1,670 |
| Dubbelbrytning | δ=0,017 |
| Optisk karaktär | Enaxligt positiv |
| Transparens | Transparent till genomskinligt |
| Specifik vikt | 2,93–3,00 |
| Referenser | = |
Fenakit är ett ganska sällsynt mineral och är ett berylliumsilikat. Namnet kommer från gammalgrekiska φέναξ (phénax) som betyder bedragare eftersom mineralet i hög grad liknar bergkristall. Den har hårdhet 7,7 (nästan lika stor som topas) och specifik vikt 2,98.
Den förekommer på flera platser i Ural och dessutom i Östafrika, Brasilien (stora kristaller), Colorado, Kragerø i Norge, m.fl. platser. Fullständigt vattenklara stycken förekommer vid vattendraget Tokovaja i Ural där den 1833 hittades av den finske mineralogen Nils Nordenskiöld. Fenakit slipas till briljantform.
För stenar slipade i briljantform finns två fina exempel som väger 34 och 43 carat (6,8 och 8,6 g), i British Museum. Brytningsindexet är högre än det för kvarts, beryll eller topas, varför en mångfacetterad fenakit följaktligen har hög glans och kan ibland förväxlas med diamant.
