| Underklass till | musik i Spanien, latinomusik, folkdans | |
|---|---|---|
| Tillkomst | 1774 | |
| Ursprungsland | Spanien | |
| Studeras inom | flamencology | |
| Status för immateriellt kulturarv | Representative List of the Intangible Cultural Heritage of Humanity, Atlas of the Intangible Heritage of Andalusia | |
| Praktiseras av | flamencodansare, cantaor, flamencogitarrist | |
| Har del(ar) | cante flamenco, baile flamenco, toque flamenco | |

Flamenco är en spansk konstform med sång, musik och dans. Den förknippas särskilt med Andalusien i södra Spanien och med de spanska romerna, i Spanien ofta kallade gitanos. Flamencons ursprung är delvis omdiskuterat, men konstformen utvecklades i en miljö präglad av möten mellan romska, andalusiska, morisk-arabiska, sefardiska och andra musiktraditioner.
Det finns många olika former av flamenco, så kallade palos. Till dessa hör bland annat fandango, soleá, alegrías, seguiriya och toná.
Flamenco framförs vanligen genom sång, dans och musikaliskt ackompanjemang. Sången kan ackompanjeras av bland annat flamencogitarr, handklappning, kastanjetter, cajón och rytmiska fotrörelser. Vissa sångformer framförs utan gitarrackompanjemang, vilket på spanska kallas a palo seco. Dansen har en utvecklad teknik och kan innehålla stiliserade rörelser med armar, överkropp, händer och fingrar samt rytmiskt fotarbete, bland annat zapateado och taconeo. Zapateado kan också avse en spansk dansform eller dess musik, där rytmen skapas genom att dansaren markerar takten med skorna mot golvet.
Flamencon brukar beskrivas som uppbyggd av tre huvuddelar: el cante, sången; el toque, det musikaliska framförandet, särskilt gitarrspelet; och el baile, dansen. Sången har en central ställning i flamenco och var under flamencons så kallade guldålder, vanligen räknad till perioden omkring 1780–1845, den främsta delen av konstformen, medan dans och instrumentalt ackompanjemang hade en mer sekundär roll.
El cante flamenco, flamencosången, är inte en enhetlig musikstil, utan omfattar flera sångformer. Flamencosång brukar bland annat delas in i cante jondo, cante intermedio och cante chico. Olika sångtyper skiljs åt genom bland annat rytm, harmonisk struktur, betoning och känslomässigt uttryck.
Romer, i Spanien ofta kallade gitanos, kom till Iberiska halvön under 1400-talet. Flamenco förknippas särskilt med de andalusiska romerna, som har spelat en central roll i konstformens utveckling och bevarande. Samtidigt brukar flamencons ursprung beskrivas som sammansatt och delvis osäkert. Konstformen växte fram i södra Spanien, framför allt i Andalusien, i en miljö där romska, andalusiska, arabiska, sefardiska och andra musiktraditioner möttes.
De första dokumenterade beläggen för definierade flamencoformer och specialiserade utövare finns från 1700-talet. Under 1800-talet fick flamenco en mer offentlig och professionell form, bland annat genom framföranden på så kallade cafés cantantes. Flamencosången utvecklades särskilt i Andalusien, med viktiga miljöer i bland annat Sevilla, Jerez de la Frontera och Cádiz.
|