Flexibelt gensvar (flexible response) är en kärnvapenstrategi framlagd av president John F. Kennedy 1961 som ersatte Dwight D. Eisenhowers doktrin om massiv vedergällning. Flexibelt gensvar innebar flera alternativ, inte bara att använda kärnvapen, övervägdes för att hantera en fiendes angrepp. Man ville ha andra val än "skamlig reträtt eller obegränsad vedergällning", som Kennedy uttryckte det. Man skulle först försöka angripa fiendens militär, inte dess civilbefolkning.
Begreppet flexible response lanserades 1960 av Maxwell D. Taylor, USA:s tidigare arméstabschef, i boken The Uncertain Trumpet, som var mycket kritisk mot USA:s dåvarande nationella säkerhetsstrategi. Inom Kennedy-administrationen utarbetades strategin av försvarsminister Robert McNamara. Nato antog strategin 1967. Strategin har ibland nämnts som en bidragande anledning till att Frankrike under Charles de Gaulle lämnade det militära samarbetet inom Nato 1966.[källa behövs] (Frankrike återvände successivt under perioden 1995–2008.)