Flogdrake

Flogdraken färdas över himlen som en ljusstrimma likt ett stjärnfall.

Flogdrake (fornsvenska: floghdraki, finska: louhikäärme), stundom elddrake eller eldsdrake i dalmål godsdrake (älvdalska: guoðsdratji, guo’ssdratji), är en nordisk typ av drake som huvudsakligen härrör svensk folktro och folkminne, därtill även estsvensk folktro. Det är en vinglös ormdrake som flyger likt en eldstrimma eller ljusfenomen över himlen likt ett stjärnfall och bor i bergstunnlar de själva borrat.

Samma typ av drakfenomen finns även i slavisk mytologi, där främst kallade eldormar (ryska: огненный змей, ognennyj zmej, ukrainska: вогняний змій, vognjanyj zmij). Liknande myt förekommer även i Nordtyskland och Storbritannien (engelska: firedrake) med oklara särdrag.

Etymologi

Flogdrake härrör fornsvenska: floghdraki och flughdraki vilket betyder ”flygdrake” och avsåg ursprungligen bara flygande drakar jämte icke flygande sådana. Begreppet är ett litterärt lån från fornvästnordiska: flugdreki.

Laurentius Petri använde begreppet i sin senare betydelse kanske redan 1568 i sin översättning av Jesaja (Jesaia Prophete på nyt öffuerseedd) för att i 14:29 översätta seraf (hebreiska: שרף) – ett kristet väsen beskrivet som en brinnande giftorm med vingar – vilken vanligen lyder något i stil med: ”från ormens rot ska det komma en giftorm/basilisk, och dess avkomma ska bli en flygande seraf”, varav Petri översatt det sista som: ”en brinnande floghdrake”.

I finskan

Från svenskan lånades ordet in i finskan som louhikäärme, en delöversättning där efterledet ”drake” översatts till käärme (”orm, drake”) medan förledet ”flog” lånats och anpassats till louhi, eftersom finsk fonotax bland annat inte tillåter inledande konsonantkluster (jämför finska: Tukholma, ”Stockholm”).

Genom folketymologi har louhikäärme sedermera blivit lohikäärme (bokstavligen ”laxorm”) som på modern finska är ordet för drake i allmänhet.

Beskrivning

En besman handvåg som flogdraken sägs likna.

Flogdraken kan efterliknas vid den österländska draken i att kunna flyga trots avsaknaden av tydliga vingar. Jämte österländska drakar är dock nordiska drakar alltid onda. Den sägs komma flygande på kvällshimlen omgiven av gnistor och ser då ut som ett gyllene band som stryker över himlavalvet. Den är storvuxen och tycks sakna lemmar, utan sägs likna en besman, en gammaldags handvåg, i formen, ungefär som ett långt grodyngel.

Eldsfenomenet tolkar vissa som att det är draken som ”eldar över sitt gods” eller ”lyser på sin medel” och därmed pekar ut var skatten eller drakboet finns. Ordbok över folkmålen i övre Dalarna skrev om godsdrake: ”eldkula eller eldstrimma, som visade sig över dold skatt”. Ett tillhörande begrepp är godseld: ”eld, som visade, var det fanns malm eller en dold skatt”.

I annan tolkning är eldsfenomenet draken själv. Arkivarien Carl-Martin Bergstrand skrev 1947 följande i Bohuslänska sägner:

De gamla tala om draken. Han kom som en eldkvast, det var som om en hade tänt eld på en halmkärve. Han flög högt uppe i luften. De flesta trodde att det var djävulen, men somliga sa, att det kunde det inte vara, för han skulle inte bli lössläppt förrän på yttersta tiden. Så var det en del, som trodde, att det skulle bli yttersta domen, när de fick se en drake.

Anknytning till berg

Flogdrakarna ska ha bott i berg genom att borra ner sig i bergmassan och på så sätt gräva stora rör, så kallade drakarör, där de gömde sig själva och sina skatter.

I Carl Gustaf Åströms skrift Om bergoljeborrningarne i Dalarne från 1869 berättar han om Osmundsberget i Rättviks kommun och att så kallad ”flogeld” (flygeld) synts till omkring berget, eller ”som gemene man säger, att draken flyger i bergen”. Bokhållaren Olof Larsson på 1730-talet ska ”åtskilliga gånger märkt en sådan flogeld stryka över sin gård, komma nordväst ifrån, och slå ned i Osmundsberget”. Åström nämner även att dito ”flogeldar” ännu då stundom visade sig vid Gulleråsen.

Anknytning till tomteväsen

Flogdraken har ibland förknippats med tomtar eftersom de stundom har åtföljts av eld- och atmosfärfenomen. Även vättar, som ofta visar sig som tomte med röd toppluva, ska stundom ha förvandlat sig till flogdrakar liksom vanliga ormdrakar.

I viss tro för draken med sig gods den har varit ute och stulit, en myt som även förekommer hos tomtar, och i estsvensk och nordtysk folktro finns de båda föreställningarna sammanfallna med varann, alltså att tomten (estsvenska: skrat, lågtyska: puk) visar sig nattetid som ”eldsdrake” och då kallas så.

Jämför

Källor

IllustrationsbehovDenna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.