Flygets friheter även kallad Luftens friheter (engelska: Freedoms of the air) är en lista principer, skapade för att underlätta internationell flygtrafik, ursprungligen definierade av Chicagokonventionen om internationell flygtrafik från 1944.
De två första friheterna ingår bindande i Chicagokonventionen som har godkänts av de flesta länder. Länderna har rätt att ta avgifter, och i vissa fall, inte minst Ryssland tar höga avgifter vilket fått flygbolag att flyga runt landet.
De tredje till femte friheterna finns som frivilliga friheter i Chicagokonventionen, medan de sjätte till nionde är mer inofficiella. De tredje till nionde friheterna regleras av bilaterala avtal mellan länderna. Dessa avtal innehåller åtminstone de tredje och fjärde friheterna för båda länder, medan högre friheter ofta inte medges. Den femte friheten är viktig för riktigt långväga flyg, där flygbolag kan låta passagerare stiga av vid tankstopp och nya passagerare stiga på så man undviker tomma säten. Den sjätte friheten kan vara en koppling till den femte, där det nationella flygbolaget på mellanlandningsplatsen (som är mer välkänt där) får via codeshare sälja biljetter för en flygning som utförs av ett flygbolag på slutdestinationen. Europeiska unionen har medgivit alla friheter inom EU/EES för flygbolag i EU/EES. I samband med Brexit förlorade brittiska flygbolag femte till nionde friheten inom EU och fick därmed inte flyga inom EU, bara till och från. Easyjet som flyger mycket inom EU startade ett dotterbolag i Österrike för att gå runt det. Ett avtal mellan EU och USA medger flygbolag från EU/EES och USA att flyga mellan USA och valfritt EU/EES-land inklusive femte friheten.