Den här sidan handlar om den nederländske tonsättaren. För den svenske militären och författaren, se Frank Hugo Martin.
| Frank Martin | |
| Frank Martin på besök i Finland år 1960 | |
| Levnad | |
|---|---|
| Född | 15 september 1890 Genève, |
| Död | 21 november 1974 (84 år) Naarden, |
| Begravd | Cimetière des Rois |
| Tonsättare | |
| Aktiva år | 1910–1974 |
| Webbplats | Frank Martin Society |
Frank Théodore Martin, född den 15 september 1890 i Genève, död den 21 november 1974 i Naarden, schweizisk tonsättare som levde en stor del av sitt liv i Nederländerna.
Martin föddes i Genève som den yngste av tio syskon. Hans far var präst. Redan innan han började skolan spelade han piano och improviserade. Vid nio års ålder komponerade han sånger som till formen var fullt utvecklade trots att han inte fått någon undervisning i harmoni- eller formlära. Vid 12 års ålder lyssnade han till Bachs Matteuspassion, ett framförande som gjorde starkt intryck, och Bach kom att bli hans stora förebild.
Frank Martin studerade matematik och fysik vid universitetet i två år och studerade vid sidan av komposition och pianospel för Joseph Lauber. Från 1918 till 1926 bodde han i Zürich, Rom och Paris. Kompositioner från denna tid vittnar om ett sökande efter ett eget musikaliskt språk. 1926 grundade han Société de Musique de Chambre de Genève som han ledde som pianist och cembalist i tio år. Under denna tid undervisade han också i teori och improvisation vid dalcrozeinstitutet och i kammarmusik vid konservatoriet i Genève.
Han var föreståndare för Technicum Moderne de Musique från 1933 till 1940 och ordförande i schweiziska musikerföreningen från 1942 till 1946. Detta år flyttade han till Nederländerna för att få mer tid till komponerande. I tio år bodde han i Amsterdam och slog sig sedan ned i Naarden.
Mellan 1950 och 1957 undervisade han i komposition vid Staatliche Hochschule für Musik i Köln. Han upphörde med undervisningen för att helt ägna sig åt komponerandet och lämnade det bara för korta kammarmusikturnéer eller dirigering av sina egna verk.
Han utvecklade en stil baserad på Arnold Schönbergs tolvtonsteknik efter att ha blivit intresserad av denna omkring 1932, men han blev aldrig till fullo hängiven denna teknik.
I Sverige är det framför allt mässan för dubbelkör som ofta framförs och som rönt stor popularitet.
Han arbetade på sin sista kantat Et la vie l'emporta till tio dagar före sin död i Naarden.
|