Frank Martin

Den här sidan handlar om den nederländske tonsättaren. För den svenske militären och författaren, se Frank Hugo Martin.

Frank Martin
Frank Martin på besök i Finland år 1960
Frank Martin på besök i Finland år 1960
Levnad
Född15 september 1890
Genève, Schweiz Schweiz
Död21 november 1974 (84 år)
Naarden, Nederländerna Nederländerna
BegravdCimetière des Rois
Tonsättare
Aktiva år1910–1974
WebbplatsFrank Martin Society

Frank Théodore Martin, född den 15 september 1890 i Genève, död den 21 november 1974 i Naarden, schweizisk tonsättare som levde en stor del av sitt liv i Nederländerna.

Biografi

Martin föddes i Genève som den yngste av tio syskon. Hans far var präst. Redan innan han började skolan spelade han piano och improviserade. Vid nio års ålder komponerade han sånger som till formen var fullt utvecklade trots att han inte fått någon undervisning i harmoni- eller formlära. Vid 12 års ålder lyssnade han till Bachs Matteuspassion, ett framförande som gjorde starkt intryck, och Bach kom att bli hans stora förebild.

Frank Martin studerade matematik och fysik vid universitetet i två år och studerade vid sidan av komposition och pianospel för Joseph Lauber. Från 1918 till 1926 bodde han i Zürich, Rom och Paris. Kompositioner från denna tid vittnar om ett sökande efter ett eget musikaliskt språk. 1926 grundade han Société de Musique de Chambre de Genève som han ledde som pianist och cembalist i tio år. Under denna tid undervisade han också i teori och improvisation vid dalcrozeinstitutet och i kammarmusik vid konservatoriet i Genève.

Han var föreståndare för Technicum Moderne de Musique från 1933 till 1940 och ordförande i schweiziska musikerföreningen från 1942 till 1946. Detta år flyttade han till Nederländerna för att få mer tid till komponerande. I tio år bodde han i Amsterdam och slog sig sedan ned i Naarden.

Mellan 1950 och 1957 undervisade han i komposition vid Staatliche Hochschule für Musik i Köln. Han upphörde med undervisningen för att helt ägna sig åt komponerandet och lämnade det bara för korta kammarmusikturnéer eller dirigering av sina egna verk.

Han utvecklade en stil baserad på Arnold Schönbergs tolvtonsteknik efter att ha blivit intresserad av denna omkring 1932, men han blev aldrig till fullo hängiven denna teknik.

I Sverige är det framför allt mässan för dubbelkör som ofta framförs och som rönt stor popularitet.

Han arbetade på sin sista kantat Et la vie l'emporta till tio dagar före sin död i Naarden.

Verkförteckning

Symfoniska verk

Körverk

Vokalmusik

Kammarmusik

För tre eller fler instrument

  • Quintette avec piano (1919)
  • Pavane couleur du temps, för två violiner, viola, cello och piano (1920)
  • Concerto pour les instruments à vent et le piano för blåsarensemble och piano (1920)
  • Trio sur des mélodies populaires irlandaises för piano, violin och cello (1925)
  • Rhapsodie för två violiner, två violas och kontrabas (1935)
  • Stråktrio (1936)
  • Pièce brève för oboe, flöjt och harpa (1957)
  • Stråkkvartett (1966–67)

För två instrument

  • Violinsonat nr 1 (1913)
  • Violinsonat nr 2 (1921–32)
  • Ballade pour flûte et piano (1939)
  • Seconde ballade pour flûte et piano (arrangemang av balladen för saxofon, 1939)
  • Ballade pour trombone et piano (1940)
  • Petite complainte pour hautbois et piano (1941)
  • Ballade pour violoncelle et piano (1949)

För ett instrument

  • Ouverture et foxtrot för två pianon (1924)
  • Guitare, fyra korta stycken för piano (1933)
  • Quatre pièces brèves pour guitare (1933)
  • Huit Préludes pour le piano (1947–48)
  • Clair de Lune för piano (1952)
  • Etudes pour deux pianos (1956)
  • Esquisse för piano (1965)
  • Etude rythmique för piano (1965)
  • Fantaisie sur des Rythmes Flamenco för piano (1973)

Med sång

  • Quatre Sonnets à Cassandre för mezzosopran, flöjt, viola och cello till text av Ronsard (1921)
  • Sechs Monologe aus Jedermann för baryton och piano till text av Hugo von Hofmannsthal (1943)
  • Dédicace för tenor och piano till text av Ronsard (1945)
  • Trois chants de Noël för sopran, flöjt och piano till text av Albert Rudhardt (1947)
  • Drey Minnelieder för sopran och piano (1960)
  • Poèmes de la Mort för tre mansröster och tre elgitarrer till text av François Villon (1969 & 1971)

Orgelmusik

Sceniska verk

Källor

  1. ↑ Histoire et Guide des cimetières genevois, Éditions Slatkine, 30 oktober 2009, s. 502, ISBN 978-2-8321-0372-2.[källa från Wikidata]

Externa länkar