Frans David de Brun, född 4 november 1866 i Storkyrkoförsamlingen, Stockholm, död 27 december 1930 i Saltsjöbaden, var en svensk matematiker och lokalhistoriker. Han blev filosofie doktor i Uppsala 1895 på avhandlingen Bidrag till Weierstrass’ teori för algebraiska funktioner och docent i matematik där 1895–1896 samt 1912 förklarad kompetent till professur i matematik och mekanik. Han var från 1899 lärare vid Södermalms högre allmänna läroverk (nuv. Södra Latins gymnasium), från 1913 som lektor i matematik.
de Brun skrev artiklar i Vetenskapsakademiens "översikt" och "Arkiv för matematik, astronomi och fysik", Det medeltida Stockholm (1911) med flera uppsatser om huvudstadens äldre historia, i synnerhet i Samfundet Sankt Eriks årsbok (1910, 1912, 1914-19 och 1921-22), samt även samlingsverket Holmiana et alia .