| Sten Njurling | |
| | |
| Född | Sten Arvid Vilhelm Njurling 30 januari 1892 Jakob och Johannes, Sverige |
|---|---|
| Död | 16 maj 1945 (53 år) Hedvig Eleonora församling, Sverige |
| Andra namn | Fred Winter och Igor Borganoff |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Kompositör, kapellmästare |
| Befattning | |
| Ordförande, Svenska kompositörer av populärmusik (1926–1934) | |
| Redigera Wikidata | |
Sten Arvid Wilhelm Njurling, född 30 januari 1892 i Jakob och Johannes församling, Stockholm, död 16 maj 1945 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm, var en svensk kompositör och kapellmästare.
Njurling använde sig av pseudonymen Fred Winter från maj 1915, eftersom han trodde att hans riktiga namn skulle vara för svårt att uttala i utlandet. Han använde även pseudonymen Igor Borganoff.
Njurling föddes 1892 i Stockholm som son till advokaten Karl Vilhelm Njurling och Maria Viktoria Reif. Han tog 1910 studentexamen vid Norra latinläroverket. Från 1913 till 1914 studerade Njurling komposition och orkesterarrangemang för professor Sieber i Wien.
Njurling debuterade som populärkompositör 1908 med kompositionen "Rendez-Vous". Han skrev revy-, film-, operett- och schlagermusik samt revytexter. I början av 1930-talet anställdes han som inspelningschef på skivbolaget Husbondens röst. Bland hans mest populära melodier kan nämnas "Café Rouge", "Släckta fyrar", "Sista man på Skansen" och "Skepp som mötas" (Axel Öman).
Han var den pådrivande kraften bakom bildandet av föreningen Svenska Kompositörer av Populärmusik (SKAP) 1926, och blev dess förste ordförande.
Njurling gifte sig 1929 i Stockholm med Margareta Bernhardina Nilsson (1905–1980), men skildes från henne några månader före sin bortgång. Hon var dotter till skomakaren Carl Nilsson och Albertina Andersson.
Han avled på Sabbatsbergs sjukhus.