Frederick Seitz

Frederick Seitz
Frederick Seitz, 1963.
Född4 juli 1911
San Francisco, USA
Död2 mars 2008 (96 år)
New York, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidLick-Wilmerding High School
Stanford University
Princeton University
SysselsättningFysiker, universitetslärare
ArbetsgivareRockefeller University
University of Illinois at Urbana-Champaign
Utmärkelser
Medlem av American Physical Society (1937)
Franklinmedaljen (1965)
Golden Plate Award (1966)
National Medal of Science (1973)
James Madison Medal (1978)
Hedersdoktor vid Universitetet i Miami (1989)
Von Hippel Award (1993)
Redigera Wikidata

Frederick Seitz, född 4 juli 1911 i San Francisco, Kalifornien, USA, död 2 mars 2008 i New York, USA, var en amerikansk fysiker och pionjär inom fasta tillståndets fysik och klimatförnekare. Seitz var den fjärde presidenten för Rockefeller University och president i USA:s National Academy of Sciences från 1962-1969. Seitz tilldelades National Medal of Science, NASA Distinguished Public Service Award och andra utmärkelser.

Seitz grundade Frederick Seitz Materials Research Laboratory vid University of Illinois at Urbana-Champaign och flera andra material- och forskningslaboratorier i USA. Seitz var också ordförande och grundare för George C. Marshall Institute, en konsultfirma för tobaksindustrin. Han var även en framstående skeptiker gällande global uppvärmning.

Biografi

Seitz växte upp i San Francisco liksom hans mor medan hans far, efter vilken han var uppkallad, föddes i Tyskland. Seitz tog examen vid Lick-Wilmerding High School mitt i sitt sista år på gymnasiet och fortsatte sedan med att studera fysik vid Stanford University där han tog sin kandidatexamen på tre år, och tog masterexamen 1932. Han gifte sig med Elizabeth K. Marshall den 18 maj 1935.

Seitz dog den 2 mars 2008 i New York. Han efterlämnade en son.

Karriär

Konstruktion av en Wigner–Seitz primitivcell.

Seitz flyttade till Princeton University för att studera metaller under Eugene Wigner, och doktorerade 1934. Han och Wigner var pionjärer inom en av de första kvantteorierna för kristaller och utvecklade koncept inom fasta tillståndets fysik, som Wigner-Seitz-enhetscellen som används i studiet av kristallint material i fasta tillståndets fysik.

Akademisk karriär

Efter forskarstudier fortsatte Seitz att arbeta med fasta tillståndets fysik och publicerade The Modern Theory of Solids 1940, motiverad av en önskan att "skriva en sammanhängande redogörelse för de olika aspekterna av fasta tillståndets fysik för att ge området den typ av enhet det förtjänade". The Modern Theory of Solids hjälpte till att förena och förstå relationerna mellan områdena metallurgi, keramik och elektronik. Han var också konsult i många andra världskrigetsrelaterade projekt inom metallurgi, strålningsskador på fasta ämnen och elektronik bland annat. Han gjorde, tillsammans med Hillard Huntington, den första beräkningen av energierna för bildning och migration av vakanser och interstitiella ämnen i koppar, vilket inspirerade många verk om punktdefekter i metaller. Omfattningen av hans publicerade arbete varierade brett och omfattade även " spektroskopi, luminiscens, plastisk deformation, bestrålningseffekter, metallfysik, självdiffusion, punktdefekter i metaller och isolatorer samt vetenskapspolitik".

Tidigt i sin akademiska karriär tjänstgjorde Seitz vid University of Rochester (1935–37) och efter en paus som forskningsfysiker vid General Electric Laboratories (1937–39) arbetade han vid University of Pennsylvania (1939–1942) och sedan vid Carnegie Institute of Technology (1942–49).

Från 1946 till 1947 var Seitz chef för utbildningsprogrammet i atomenergi vid Oak Ridge National Laboratory. Han utnämndes till professor i fysik vid University of Illinois Urbana-Champaign, 1949, blev ordförande för institutionen 1957 och dekanus och vicepresident för forskning 1964. Seitz tjänstgjorde också som rådgivare till NATO. Från 1962 till 1969 tjänstgjorde Seitz som president för United States National Academy of Sciences (NAS), på heltid från 1965. Som president för NAS initierade han Universities Research Association, som ingick avtal med Atomic Energy Commission om att bygga världens största partikelaccelerator vid den tiden, Fermilab.

Seitz var rektor för Rockefeller University från 1968 till 1978, och under den tiden hjälpte han till att lansera nya forskningsprogram inom molekylärbiologi, cellbiologi och neurovetenskap samt skapade ett gemensamt MD-PhD-program med Cornell University. Han gick i pension från Rockefeller University 1979, då han utsågs till rektor emeritus.

Konsultkarriär

Efter att Seitz publicerat en artikel om kristallers mörkfärgning bad DuPont honom 1939 om hjälp med ett problem de hade med kromgulets stabilitet. Han blev "djupt involverad" i deras forskningsinsatser. Bland annat undersökte han den möjliga användningen av giftfri kiselkarbid som vitt pigment. Seitz var styrelseledamot i Texas Instruments (1971–1982) och i Akzona Corporation (1973–1982).

Strax före sin pensionering från Rockefeller University 1979 började Seitz arbeta som permanent konsult för R.J. Reynolds Tobacco Company och gav råd i deras medicinska forskningsprogram fram till 1988. Reynolds hade tidigare gett "mycket generöst" stöd till biomedicinskt arbete vid Rockefeller. Seitz skrev senare att "Pengarna spenderades alla på grundvetenskap, medicinsk vetenskap", och pekade på Reynoldsfinansierad forskning om galna ko-sjukan och tuberkulos. Icke desto mindre drog senare akademiska studier av tobaksindustrins inflytande slutsatsen att Seitz, som hjälpte till att fördela 45 miljoner dollar av Reynolds forskningsfinansiering, "spelade en nyckelroll ... i att hjälpa tobaksindustrin att skapa osäkerhet kring rökningens hälsoeffekter". Enligt ett memo från tobaksindustrin från 1989 beskrevs Seitz av en anställd på Philip Morris International som "ganska gammal och inte tillräckligt rationell för att ge råd".

År 1984 var Seitz grundande och ordförande för George C. Marshall Institute, och var dess ordförande fram till 2001. Institutet grundades för att argumentera för president Reagans strategiska försvarsinitiativ, men "på 1990-talet expanderade det till att bli en av de ledande tankesmedjorna som försökte motbevisa vetenskapen om klimatförändringar." En rapport från 1990, skriven tillsammans med institutets medgrundare Robert Jastrow och William Nierenberg, "informerade centralt Bush-administrationens ståndpunkt om mänskligt orsakade klimatförändringar". Institutet främjade också miljöskepticism mer generellt. År 1994 publicerade institutet en artikel av Seitz med titeln Global warming and ozonhole controversies: A challenge to scientific judgement (Global uppvärmning och ozonhålskontroverser: En utmaning mot vetenskapligt omdöme). Seitz ifrågasatte uppfattningen att CFC "är det största hotet mot ozonskiktet". I samma artikel, där han kommenterade farorna med sekundär inandning av tobaksrök, drog han slutsatsen att "det inte finns några goda vetenskapliga bevis för att passiv inandning verkligen är farlig under normala omständigheter."

Seitz var en central figur bland förnekare av global uppvärmning. Han var den högst rankade forskaren bland en grupp tvivlare som, med början i början av 1990-talet, resolut ifrågasatte påståenden om att global uppvärmning var ett allvarligt hot. Seitz hävdade att vetenskapen bakom global uppvärmning var ofullständig och "sannolikt inte motiverade införandet av obligatoriska gränser för utsläpp av växthusgaser". År 2001 ifrågasatte Seitz och Jastrow huruvida global uppvärmning är antropogen.

Seitz undertecknade Leipzigdeklarationen från 1995 och uppmanade, i ett öppet brev där han inbjöd forskare att underteckna Oregon Institute of Science and Medicines petition om global uppvärmning, USA att avvisa Kyotoprotokollet. Brevet åtföljdes av en 12-sidig artikel om klimatförändringar som följde en stil och ett format som var nästan identiskt med ett bidrag till Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS), en vetenskaplig tidskrift, och till och med inkluderade ett publiceringsdatum ("26 oktober") och volymnummer ("Vol. 13: 149–164 1999"), men var egentligen inte en publikation av National Academy of Science (NAS). Som svar tog United States National Academy of Sciences vad New York Times kallade "det extraordinära steget att motbevisa en [av] sina tidigare presidenters ståndpunkt".NAS klargjorde också att "petitionen inte återspeglar slutsatserna i akademins expertrapporter".

Seitz arbetade mycket med Fred Singer under sin konsultkarriär för tobaks- respektive oljebolag i frågor om hälsa respektive klimatförändringar.

Publikationer i urval

Seitz skrev en rad vetenskapliga böcker inom sitt område, som The Modern Theory of Solids (1940) och The Physics of Metals (1943). Senare var han medförfattare till böcker som Theory of Lattice Dynamicsx in the Harmonic Approximation (1971) och Solid State Physics. Den senare, som påbörjades 1955, tillsammans med David Turnbull, nådde 60 volymer år 2008, med Seitz som aktiv redaktör fram till volym 38 år 1984. Solid State Physics fortsätter att publiceras av Elsevier. Efter sin pensionering var han medförfattare till en bok om global uppvärmning, publicerad via George C. Marshall Institute som han var ordförande för. Han publicerade sin självbiografi 1994. Andra verk är biografier om den amerikanske fysikern Francis Wheeler Loomis (1991) och den kanadensiska uppfinnaren Reginald Fessenden (1999), en historia om kisel och en historia om US National Academy of Sciences (2007).

Böcker

Utmärkelser och priser

[Redigera Wikidata]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Frederick Seitz, 29 augusti 2026.

Noter

  1. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w61v5g81, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, Hrvatska enciklopedija-ID: 55202.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: 0xbfkxkj0hzd215, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 läs online, www.aps.org .[källa från Wikidata]
  5. 1 2 läs online, achievement.org .[källa från Wikidata]
  6. 1 2 läs online, alumni.princeton.edu .[källa från Wikidata]
  7. 1 2 läs online, commencement.miami.edu .[källa från Wikidata]
  8. 1 2 3 4 5 6 7 8 E. Goldwasser; A.V. Granato; R.O. Simmons (2008). ”Frederick Seitz”. Physics Today 61 (7): sid. 66–67. doi:10.1063/1.2963019. Bibcode: 2008PhT....61g..66G.
  9. ↑ ”The 1950s in the Department of Physics at the University of Illinois at Urbana-Champaign”. The 1950s in the Department of Physics at the University of Illinois at Urbana-Champaign. http://www.physics.uiuc.edu/history/Timeline/1950s.asp.[död länk]
  10. ↑ ”The Marshall Institute – Founders”. The Marshall Institute – Founders. Arkiverad från originalet den 2010-07-06. https://web.archive.org/web/20100706072514/http://www.marshall.org/subcategory.php?id=20. Läst 4 september 2026.
  11. ↑ Slichter, Charles P. (2010). ”Frederick Seitz 1911–2008”. Biographical Memoirs of the National Academy of Sciences: sid. 4. https://www.nasonline.org/wp-content/uploads/2024/06/seitz-frederick.pdf.
  12. 1 2 3 4 Rockefeller University, Biography of Frederick Seitz Archived 2007-03-13 at the Wayback Machine, November 1985
  13. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 D. Hevesi (6 mars 2008). ”Frederick Seitz, 96, Dies; Physicist Who Led Skeptics of Global Warming”. The New York Times: s. C12. https://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9B03E1D71138F935A35750C0A96E9C8B63.
  14. ↑ J.L. Bast. ”Report #2 from the Global Warming Conference in New York City”. Report #2 from the Global Warming Conference in New York City. http://www.heartland.org/Article.cfm?artId=22848.
  15. ↑ Seitz, Frederick (1934). A matrix-algebraic development of the crystallographic groups (Ph.D.). Princeton University. OCLC 82947413. ProQuest 301782774.
  16. ↑ United States National Academy of Sciences, 7 mars 2008, Past NAS President Frederick Seitz Dies at 96 Arkiverad 2010-05-25
  17. ↑ Frederick Seitz, Norman G. Einspruch, Electronic genie: the tangled history of silicon. University of Illinois Press, 1998. pp. 128–29
  18. ↑ Seitz, Frederick (26 januari 1981). Oral history interview transcript with Frederick Seitz. Interview with Lillian Hoddeson and Paul Henriksen. College Park, Maryland, USA: American Institute of Physics, Niels Bohr Library & Archives. Arkiverad från originalet. https://www.aip.org/history-programs/niels-bohr-library/oral-histories/4877-1.
  19. ↑ The International Who's Who 2004, Europa Publications
  20. ↑ Stokes, Colin. ”RJR'S Support of Biomedical Research”. Tobacco Documents. http://tobaccodocuments.org/ness/29154.html?pattern=frederick%5Ba-z%5D%2A%5CW%2Bseitz%5Ba-z%5D%2A&p7.
  21. ↑ Frederick Seitz, 29 May 1979 Presentation to International Advisory Committee of RJ Reynolds Arkiverad 2011-06-15
  22. ↑ Mark Hertsgaard (maj 2006), ”While Washington Slept”, Vanity Fair, http://www.vanityfair.com/politics/features/2006/05/warming200605?currentPage=all
  23. ↑ Dunlap, Riley E.; McCright, Aaron M. (2011). ”Climate change denial: sources, actors, and strategies”. i Lever-Tracy, Constance. Routledge Handbook of Climate Change and Society. Taylor & Francis. Sid. 251. ISBN 9780203876213.
  24. ↑ ”Letter from Alexander Holtzman to Bill Murray”. Tobaccodocuments.org. 31 augusti 1989. http://tobaccodocuments.org/pm/2023266534.html?pattern=fred%5Ba-z%5D%2A%5CW%2Bseitz%5Ba-z%5D%2A&#p1.
  25. ↑ ”The Marshall Institute – Remembering Frederick Seitz”. The Marshall Institute. 2008-03-04. Arkiverad från originalet den 2011-01-28. https://web.archive.org/web/20110128190713/http://www.marshall.org/article.php?id=579. Läst 4 september 2026.
  26. ↑ The Independent Institute, Research Fellow: Frederick Seitz. Retrieved 15 september 2010.
  27. ↑ George C. Marshall Institute, ”Untitled”. Untitled. Arkiverad från originalet den 2001-12-14. https://web.archive.org/web/20011214154524/http://www.marshall.org/CrawfordIntroduction.htm. Läst 4 september 2026.
  28. ↑ Seitz, Frederick (3 april 2006). Interviews: Frederick Seitz. (Interview). WGBH Educational Foundation. Arkiverad från originalet. https://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/hotpolitics/interviews/seitz.html.
  29. ↑ Naomi Oreskes and Erik M. Conway, 10 augusti 2010, "Distorting Science While Invoking Science Arkiverad 19 september 2010 hämtat från the Wayback Machine. Arkiverad 2010-09-19", Science Progress
  30. ↑ Daily Telegraph, 14 mars 2008, Frederick Seitz
  31. ↑ The Institute was described as a "central cog in the denial machine" in a Newsweek cover story on global warming. – Begley, Sharon (13 augusti 2007). ”The Truth About Denial”. Newsweek. http://www.newsweek.com/id/32482/page/1. Läst 17 oktober 2007.
  32. ↑ George E. Marcus, Paranoia within reason: a casebook on conspiracy as explanation, University of Chicago Press, 1999. p.117
  33. ↑ ”A Conversation with Dr. Frederick Seitz”. A Conversation with Dr. Frederick Seitz. The George C. Marshall Institute. 3 september 1997. Arkiverad från originalet den 2010-07-06. https://web.archive.org/web/20100706081937/http://www.marshall.org/article.php?id=21. Läst 4 september 2026.
  34. ↑ Hirschhorn, Norbert; Aguinaga Bialous, Stella (2001). ”Second hand smoke and risk assessment: what was in it for the tobacco industry?”. Tobacco Control 10 (4): sid. 375–382. doi:10.1136/tc.10.4.375. PMID 11740031.
  35. ↑ According to Merchants of Doubt, Seitz was a central climate change denial figure.
  36. 1 2 Hertsgaard, Mark (May 2006). While Washington Slept Vanity Fair.
  37. ↑ Seitz, Frederick; Jastrow, Robert (1 december 2001). ”Do people cause global warming?”. Do people cause global warming?. The Heartland Institute. http://www.heartland.org/Article.cfm?artId=812.
  38. ↑ Arthur B. Robinson (januari 1998). ”Environmental effects of increased atmospheric carbon dioxide”. Environmental effects of increased atmospheric carbon dioxide. OISM and the George C. Marshall Institute. http://www.oism.org/pproject/s33p36.htm.
  39. 1 2 National Academy of Sciences (April 20, 1998). "Statement by the Council of the National Academy of Sciences regarding Global Change Petition". Pressmeddelande.  ”The NAS Council would like to make it clear that this petition has nothing to do with the National Academy of Sciences and that the manuscript was not published in the Proceedings of the National Academy of Sciences or in any other peer-reviewed journal.”
  40. ↑ David Malakoff (10 April 1998). ”Climate change: Advocacy mailing draws fire”. Science 280 (5361): sid. 195. doi:10.1126/science.280.5361.195a. Bibcode: 1998Sci...280Q.195.. http://www.sciencemag.org/cgi/content/full/280/5361/195a.
  41. ↑ Oreskes, Naomi and Conway, Erik M. (2010). Merchants of Doubt: How a Handful of Scientists Obscured the Truth on Issues from Tobacco Smoke to Global Warming, Bloomsbury, pp. 25–29.
  42. ↑ Frederick Seitz; David Turnbull (1955). Solid State Physics: Advances in Research and Applications. "1". New York: Academic Press. OCLC 646775088. ISBN 978-0-08-086465-5.
  43. ↑ ”Book Series: Solid State Physics”. www.elsevier.com. https://www.elsevier.com/books/book-series/solid-state-physics.

Vidare läsning

Externa länkar