Funan

För andra betydelser, se Funan (olika betydelser).

Funan (kinesiska: 扶南; pinyin: Fúnán; khmer: ហ្វូណន – Fonon; vietnamesiska: Phù Nam) eller Nokor Phnom (khmer: នគរភ្នំ) var ett rike som existerade från 100-talet till 600-talet i Sydostasien. Rikets centrum var Mekongdeltat och under dess största utbredning inkluderades delar av moderna Kambodja, södra Vietnam, Laos, Thailand, Myanmar och norra Malaysia. Mekongdeltat med hamnstäderna Oc Eo i Funan (idag i södra Vietnam) och Angkor Borei (i dagens Kambodja) kom att bli en knutpunkt för handeln mellan Kina och västra Asien och ända bort till Romarriket. Staden hade ett strategiskt läge eftersom handelsmän ofta valde att korsa Malackahalvön hellre än att segla igenom Malackasundet. På grund av vindarna blev skeppen både från Kina och Indien stående i Oc Eo i upp till fem månader. Det bördiga området vid Mekongdeltat gjorde det möjligt att försörja en stor befolkning med mat.

Handeln med silke kom att ha en viktig roll för Funan. En orsak till att Funan försvagades kan ha varit att den kinesiska handeln i större utsträckning gick via de sydostasiatiska öarna. År 357 blev riket en vasall till Kina och eventuellt så uppgick Funan senare i dess nordliga granne Chenla. Funans huvudstad Vyadhapura som låg i provinsen Prey Veng kom att vara regionens största och viktigaste stad tills Angkor byggdes.^{[källa behövs]}

Enligt vissa forskare var Funan ett kungarike och enligt andra snarare en lösare sammanslutning av områden som lydde under olika makthavare. Dess ledare var etniska khmerer. Trots att Funan tidvis betalade tribut till Kina kom de viktigaste kulturella influenserna kom från Indien.

Mekongdeltats och Funans betydelse för sjöfarten minskade kring år 700 när Shrivijaya-riket på Sumatra tog kontroll över Malackasundet, byggde hamnar och höll sundet fritt från pirater.

Angkor Borei finns med på UNESCOS lista över tentativa världsarv.

Referenser