| Större piprensare Status i Sverige: Nära hotad | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Nässeldjur Cnidaria |
| Klass | Anthozoa |
| Ordning | Sjöpennor Pennatulacea |
| Familj | Funiculinidae |
| Släkte | Funiculina |
| Art | Större piprensare Funiculina quadrangularis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Funiculina quadrangularis | |
| Auktor | (Pallas, 1766) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Större piprensare (Funiculina quadrangularis) är en korallart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1766. Större piprensare ingår i släktet Funiculina och familjen Funiculinidae. Enligt den svenska rödlistan är arten nära hotad i Sverige. Arten förekommer i Götaland.
Arten är en storvuxen sjöpenna som kan bli upp till 1,7 meter lång. Den utgörs av en koloni och är långsamväxande. Kolonier på en meters höjd kan vara över 100 år gamla. Färgen är rödgul och polyperna är halvgenomskinligt gula. Kolonin bärs upp av en primärpolyp med en lång stam, som stöds av ett stavformigt inre skelett. Skelettstaven är vit och fyrkantig i tvärsnitt. Den nedre delen av stammen är nedgrävd och förankrad i mjukbotten med hjälp av en muskulös blåsa. Den övre delen är fyra till nio gånger längre än den nedre och bär sekundärkolonier med polyper. Polyperna har åtta kamformiga tentakeler med korta sidogrenar. Polyper i olika utvecklingsstadier och storlekar sitter blandade längs stammen. Till skillnad från de sex andra arterna av sjöpennor i svenska vatten saknas polypbärande rader med förtjockningar eller sidogrenar på den fria delen av stammen. Polyperna är relativt slanka och blir 2–3 mm i diameter och upp till 10 mm långa, exklusive tentaklerna. Polyperna sitter i välutvecklade polypbägare med åtta spetsiga tänder längs randen. Tänderna består av grupper av små, sylformade kalkspikulaer som kan bli upp till 5 mm långa.
Arten lever på mjuka bottnar av lera, gyttja och silt, främst i Skagerrak och på djupare delar av den svenska västkusten. Arten är typisk för naturtypen 1180 Bubbelstrukturer. Den förankrar den nedre stammen i sedimentet och har polyper med tentakler på de övre delarna.
Större piprensare fångar organiskt material och små organismer med sina tentakler. Dess ekologiska betydelse handlar emellertid inte bara om födointag.
Kolonierna kan fungera som livsmiljö för andra organismer. Ett tydligt exempel är ormstjärnan Asteronyx loveni, som ofta lever på kolonierna. Större piprensare skapar därmed struktur i en miljö som annars domineras av relativt jämna sedimentbottnar.
Arten växer mycket långsamt. Stora kolonier kan vara över 100 år gamla. Det innebär att en skadad koloni inte snabbt kan ersättas av en ny med motsvarande storlek och ekologisk funktion.
Bottentrålning kan slita loss eller skada kolonierna. Eftersom återhämtningen är långsam kan en kortvarig störning få konsekvenser som består under lång tid.
Eventuella åtgärder vid naturvård är att prioritera trålfria områden, skydd av kvarvarande bestånd, inventering av historiska förekomster och uppföljning av återetablering. Fjärrstyrda undervattensfarkoster, så kallade ROV, är särskilt användbara eftersom de kan filma och dokumentera organismer på stora djup.