Funktionell programmering

Funktionell programmering är en form av programmering inom vilken program konstrueras genom komposition av matematiska funktioner, och exekvering innebär att funktionerna utvärderas. Detta kan kontrasteras med procedurell och imperativ programmering, där datorn instrueras att utföra instruktioner sekventiellt. Det finns ett flera funktionella programspråk.

Historik

Funktionell programmering har sitt ursprung i Lambdakalkylen, som utvecklades på 1930-talet av Alonzo Church. Det äldsta funktionella språket är Lisp, vilket utvecklades på 1960-talet och näst Fortran är det äldsta programspråket som fortfarande används i större utsträckning. Det finns flera varianter av Lisp, däribland Common Lisp, Logo, Scheme, Dylan och Clojure. Till de moderna funktionella språken hör Haskell, ML (samt versioner av detta), Erlang, Clean, Miranda och F#.

Fördelar

Nackdelar

Referenser

  1. 1 2 Hudak, Paul (1989-09). ”Conception, evolution, and application of functional programming languages” (på engelska). ACM Computing Surveys 21 (3): sid. 359–411. doi:10.1145/72551.72554. ISSN 0360-0300. https://dl.acm.org/doi/10.1145/72551.72554. Läst 27 mars 2024.
  2. ↑ McCarthy, John (1978) (på engelska). History of LISP. ACM Press. sid. 217–223. doi:10.1145/800025.808387. http://portal.acm.org/citation.cfm?doid=800025.808387. Läst 27 mars 2024.