Blyglans
| Blyglans | |
 | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Grupp | Sulfidmineral |
| Kemisk formel | PbS |
| Färg | Ljusgrå metallisk, vittrad - matt |
| Kristallstruktur | Kubiskt |
| Spaltning | Perfekt, kubisk |
| Brott | Halvmussligt |
| Hårdhet (Mohs) | 2,5-2,75 |
| Glans | Metallisk |
| Refraktion | Opak |
| Streckfärg | Blygrå |
| Densitet | 7,6 |
| Referenser | |
Blyglans (PbS) kallas även galenit och är ett blygrått sulfidmineral som förutom bly ofta innehåller en del silver. Silverhalten är ofta så hög att den kan bilda silvermalm.
Blyglans har kubiska genomgångar och sönderfaller lätt i små tärningar. Den förekommer i synnerhet i äldre formationer tillsammans med andra sulfidmineral av koppar, silver, antimon, arsenik och zink. I Sverige förekommer den dels i glimmerskiffer och hälleflinta vid Östra och Västra Silvberg i Dalarna, Guldsmedshyttan i Västmanland, dels i urkalksten vid Sala, samt i kambrisk sandsten i Skåne dels i Simrishamnstrakten dels vid Hardeberga. Andra betydande svenska fyndigheter är Vassbo i Dalarna, Dorotea utmed gränsen mellan Lappland och Ångermanland samt Laisvall i mellersta Lappland.
Utomlands förekommer betydande fyndigheter i Oberschlesien och Mississippidalen. Vid vittring omvandlas blyglans till anglesit eller cerussit.
Referenser
Noter
- ↑ Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 96(7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ↑ ”blyglans”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/blyglans. Läst 5 december 2013.
- 1 2 Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Blyglans)
- ↑ Carlquist, Gunnar, red (1938 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 256
- ↑ Svensk uppslagsbok, andra upplagan 1947
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Blyglans.