Galleri (konst)

Interiör från fotogalleriet Fotohof i Salzburg. Det som förenar de verksamheter som kallas galleri är att de visar konst för en publik, i praktiken oftast verk av nu levande konstnärer.

Ett galleri är en lokal där konst visas för en publik. Det är den gemensamma nämnaren för de mycket olikartade verksamheter som i dag kallar sig galleri, och tyngdpunkten ligger på samtiden: i praktiken rör det sig oftast om samtidskonst, verk av nu levande konstnärer. Benämningen i sig säger däremot lite om verksamhetens form, storlek eller syfte. Under samma ord ryms privata företag som lever på provision på sålda verk, konstnärsdrivna initiativ utan vinstsyfte och lokaler som tar betalt av den utställande konstnären.

Den form som är knuten till konsthandeln är det kommersiella galleriet: ett privat företag som driver ett löpande utställningsprogram i en publik lokal, normalt utan entréavgift, och som får sina intäkter genom provision på sålda verk. Den som driver ett sådant galleri kallas gallerist. Verksamhetstypen uppstod i London under 1850- och 1860-talen som en lokal på heltid ägnad åt att ställa ut och sälja samtida konst. Globalt omsatte handlarledet – gallerier och konsthandlare – uppskattningsvis 34,8 miljarder amerikanska dollar 2025, vilket motsvarade cirka 58 procent av den samlade konstmarknaden.

Vid sidan av detta bär ordet äldre betydelser som inte har med utställningsverksamhet att göra. Ursprungligen betecknar galleri en byggnadsdel – ett långsmalt rum eller en täckt gång som vilar på pelare – och därefter det praktrum i förnäma byggnader där konst brukade hänga; ur den användningen växte betydelsen ”byggnad eller sal som rymmer en konstsamling”, och därmed också ”konstmuseum”. På engelska lever de betydelserna kvar sida vid sida med den moderna: gallery används både om offentliga museisamlingar som National Gallery i London och om privatägda lokaler där konst visas och säljs.

Begreppet galleri

Det som förenar det som i dag kallas galleri är att det är en lokal där konst förevisas. Nationalencyklopedin konstaterar att ordet numera används om utställningslokaler i allmänhet. Vilken sorts verksamhet som bedrivs i lokalen, och i vilken form, ligger däremot inte i ordet.

Tyngdpunkten på samtidskonsten fanns med från början. När det kommersiella galleriet uppstod som verksamhetstyp var det per definition avgränsat till samtida konst. Konstnärernas Riksorganisation beskriver galleriet som ofta den plats där ett konstverk för första gången ställs ut och kommer i kontakt med en publik, och Svenska Galleriförbundet kräver av sina medlemmar att utställningarna huvudsakligen visar verk skapade och ägda av nu levande konstnärer, tillgängliga på förstahandsmarknaden.

Spännvidden inom benämningen är samtidigt stor. Den rymmer privata företag av vitt skilda storlekar, från enmansföretag till internationella verksamheter med lokaler i flera världsdelar, självorganiserade konstnärsinitiativ som drivs utan vinstsyfte och lokaler som finansierar sig genom att ta betalt av den utställande konstnären i stället för att ta provision.

Galleri, konsthall och konstmuseum

I svenskt fackspråk skiljs galleriet från de institutioner som visar konst utan att sälja den. Ett konstmuseum har en egen samling av verk med erkänd konsthistorisk betydelse, medan en konsthall vanligen saknar samling och visar tillfälliga utställningar. Gallerier tar till skillnad från dessa normalt ingen entréavgift.

På engelska går gränsen inte på samma ställe. Collins English Dictionary redovisar gallery i två skilda betydelser: dels en plats med permanenta utställningar av konstverk, med National Gallery som exempel, dels en privatägd byggnad eller lokal där man kan se på och köpa konst. Institutioner av det förra slaget kallas på svenska konstmuseer.

Gallerist och konsthandlare

Inom handelsledet skiljs vidare mellan gallerist och konsthandlare. En gallerist representerar traditionellt konstnärer och säljer deras verk på förstahandsmarknaden, det vill säga när verket säljs första gången. En konsthandlare är i första hand verksam på andrahandsmarknaden, där redan sålda verk omsätts på nytt, och har inte samma nära och långsiktiga samarbete med konstnärer.

Gränsdragningen är delvis normerande. Svenska Galleriförbundets medlemskrav förutsätter att galleriet är ett privat, kommersiellt företag utan offentligt driftstöd, att inkomsterna i huvudsak kommer från kommissionsförsäljning av konst och att galleriet inte debiterar konstnären hyra eller garantibelopp.

Ordet

Etymologi

Svenskans galleri är inlånat från franskans galerie, som motsvaras av italienskans galleria. Både Svenska Akademiens ordbok och Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok anger att ordets ursprung bortom franskan är osäkert; Hellquist kallar det ”dunkelt” och avvisar en härledning ur germanska språk. I engelsk lexikografisk tradition förs ordet vidare till medeltidslatinets galeria, som i sin tur antas vara en ombildning av galilea, benämningen på en förhall eller ett kapell vid ingången till en medeltida kyrka.

I svenskan är ordet belagt sedan 1600-talet i byggnadsteknisk betydelse. Ett av de tidigaste språkproven i SAOB är från 1654 och beskriver ”ett öfwertäkt gallery uthmedh slåtz muren tär fruntimbret kunde vara vthi”.

Äldre betydelser

SAOB skiljer på åtta huvudbetydelser. Den grundläggande är den byggnadstekniska: ett långt och smalt rum eller en vanligen övertäckt gång vars ena långsida vilar på pelare. Ordet används också om en läktare eller empor, och i äldre fackspråk om gångar inom befästningskonst, gruvdrift och skeppsbyggnad. En sidolinje går via teatern, där galleriet är den högst belägna och billigaste avdelningen av åskådarplatserna – därav uttrycket spela för galleriet.

Den betydelse som leder fram till konstsammanhanget utvecklades enligt SAOB ur bruket att kalla ett stort, långt och smalt praktrum i en förnämare byggnad för galleri; sådana rum var ofta prydda med tavlor. Därav kom galleri att beteckna en sal eller byggnad avsedd för förvaring och utställning av konst, och även själva samlingen. Nationalencyklopedin beskriver samma utveckling, som lett fram till dagens bruk av ordet om utställningslokaler. SAOB:s artikel trycktes 1928 och upptar ännu ingen betydelse som motsvarar dagens vanligaste: en lokal där samtidskonst ställs ut och säljs.

Historia

Från praktrum till offentlig samling

Vasarikorridoren vid Uffizierna i Florens. Uffizierna visar hur ordet galleri vandrade från byggnad till samling till museum.

Uffizierna i Florens visar hur ordet vandrade från byggnad till samling till museum. År 1559 gav storhertigen Cosimo I av Medici arkitekten och målaren Giorgio Vasari i uppdrag att rita en byggnad för rättsväsendets ämbetslokaler – uffizi. Efter Cosimos död 1574 lät hans efterträdare Francesco I bygga om husets översta våning till förvaringsplats för familjen Medicis konstskatter. Först på 1700-talet gav storhertig Leopold I samlingen museistatus, lät ordna om den, utsåg dess första chef 1769 och öppnade den för allmänheten.

Grande Galerie i Louvren, målad av Hubert Robert på 1790-talet. Det var i denna sal som revolutionsregeringen 1793 öppnade Musée Central des Arts för allmänheten.

Samma väg gick flera furstliga samlingar. Tanken att använda Louvren som ett offentligt museum uppstod under 1700-talet, och det var i slottets Grande Galerie som revolutionsregeringen 1793 öppnade Musée Central des Arts för allmänheten. Det är av samma historiska skäl som stora offentliga konstmuseer i engelskspråkiga länder än i dag heter gallery. Också i svenskan användes ordet länge om samlingar: i 1840 års författningssamling talas om ”Kongl. Muséum med dertill hörande galerier”.

Det kommersiella galleriet växer fram

Utställning med Joaquín Torres-García på Galeries Dalmau i Barcelona 1912. Den lokal på heltid ägnad åt samtida konst är den verksamhetstyp som uppstod under 1800-talets andra hälft.

Det moderna kommersiella galleriet uppstod enligt konsthistorikern Pamela Fletcher som en egen verksamhetstyp i London under 1850- och 1860-talen. Fletcher definierar det som en lokal på heltid ägnad åt utställning och försäljning av samtida konst, till skillnad dels från ideella och konstnärsdrivna utställningssällskap, dels från butiker som sålde konst vid sidan av inredningsartiklar eller konstnärsmaterial. Det nya galleriet höll som utställningssällskapen växlande utställningar med katalog och entréavgift, men hade därutöver ett lager av verk till salu året runt, ordinarie öppettider och anställda säljare.

Ett av de första och mest framgångsrika var Ernest Gambarts French Gallery vid Pall Mall i London, vars första franska utställning hölls våren 1854 och vars utställningar fortsatte utan avbrott till åtminstone 1896. Gambart tog inträde ungefär i nivå med konstakademins utställningar: en shilling för entrén och ytterligare sixpence för katalogen. Enligt Fletcher fungerade handlaren som en både praktisk och symbolisk skärm mellan konstnären och det kommersiella.

Fletcher och Anne Helmreich har kartlagt gallerierna i Londons West End 1850–1914. De var få under 1850- och 1860-talen, ökade kraftigt under 1880-talet och koncentrerades vid sekelskiftet till Bond Street, i närheten av både konstakademin och de exklusiva butikerna.

Handlaren som konstnärens företrädare

Under 1800-talets senare del utvecklades i Paris den modell där handlaren inte bara säljer enstaka verk utan bygger en marknad kring enskilda konstnärskap. Den franske handlaren Paul Durand-Ruel (1831–1922), som knöt sig till impressionismens målare, har av Musée du Luxembourg beskrivits som 1800-talets störste konsthandlare och som den moderna konstmarknadens uppfinnare; museet ägnade honom 2014–2015 en utställning som därefter visades på National Gallery i London och Philadelphia Museum of Art. Konsthistorikern Jan Dirk Baetens har i en granskning invänt att utställningen förenklade Durand-Ruels affärsmodell, som var mer sammansatt än bilden av den ensamme uppfinnaren antyder.

Modellen fick tidigt fäste i Sverige. Gösta Olson vid Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm tillämpade enligt galleristen Inger Lindell ”den parisiska principen att genom kontrakt binda konstnärerna till galleriet”: kontraktet garanterade ett månatligt underhåll mot att konstnären levererade ett bestämt antal verk. För flera av konstnärerna innebar det enligt Lindell ett svältkontrakt och framför allt en ofrihet.

Den vita kuben

Under 1900-talet blev en särskild rumstyp normerande för hur konst visas. Den vita kuben betecknar enligt Tate en galleriestetik som kännetecknas av kvadratisk eller avlång form, vita väggar och en ljuskälla oftast placerad i taket. Brian O'Doherty granskade formatet i en essäserie i tidskriften Artforum 1976, senare utgiven som boken Inside the White Cube. Hans invändning var att rummet får konstverken att framstå som närmast heliga, vilket komplicerar besökarens möte med dem.

Mässor och globalisering

Galleriet Embajadas monter med verk av Gabriella Torres-Ferrer på konstmässan Liste i Basel 2022. År 2025 skedde 35 procent av handlarledets försäljning på mässor.

Konstmässan i sin nuvarande form går tillbaka på Kunstmarkt Köln, som hölls i Gürzenich i Köln 13–17 september 1967 med sexton deltagande gallerier. Initiativet kom från de Kölnbaserade galleristerna Hein Stünke och Rudolf Zwirner, och arrangören beskriver den som den första mässan för modern konst. Framgången följdes av flera mässor, av vilka Art Basel – grundad av gallerister 1970 – blev den mest långlivade; företaget arrangerar i dag mässor i Basel, Hongkong, Paris och Miami Beach.

Mässorna har blivit en central försäljningskanal. Enligt The Art Basel and UBS Global Art Market Report stod mässförsäljning för 35 procent av handlarledets omsättning 2025, den högsta andelen sedan 2022.

Galleriets verksamhet

Representation

Ett galleri som arbetar på förstahandsmarknaden representerar ett antal konstnärer, visar dem regelbundet i egna utställningar och tar med dem till mässor i Sverige och utomlands. Att bygga upp en köpkrets kring en konstnär beskrivs som ett långsiktigt marknadsföringsarbete som kräver ett stort kontaktnät av möjliga köpare.

Antalet representerade konstnärer varierar. Enligt Art Market Report representerade gallerier verksamma enbart på förstahandsmarknaden i genomsnitt 29 konstnärer 2025, mot 23 året innan; räknat över hela handlarledet var genomsnittet 32. Försäljningen är samtidigt starkt koncentrerad: en tredjedel av handlarnas försäljning kom 2025 från den enskilt mest säljande konstnären, och de tre främsta svarade tillsammans för 58 procent. Med en genomsnittlig lista på 32 konstnärer innebär det att elva procent av konstnärerna genererade 58 procent av försäljningen. Rapporten beskriver hur vinsterna från de mest säljande konstnärskapen ofta används för att bekosta utvecklingen av dem som ännu inte bär sig kommersiellt, vilket gör galleriet sårbart om en framgångsrik konstnär byter galleri.

Könsfördelningen har förskjutits. Kvinnor utgjorde 2025 45 procent av de representerade konstnärerna, mot 35 procent 2018, och svarade för 37 procent av försäljningsvärdet. Bland gallerier som enbart arbetar på förstahandsmarknaden stod kvinnliga konstnärer för 44 procent av försäljningen, medan andelen sjönk med galleriets storlek: hos gallerier med en omsättning över tio miljoner dollar var 35 procent av konstnärerna och 27 procent av försäljningen kvinnors.

Ekonomi

Galleriets intäkter kommer i regel från kommissionsförsäljning: galleriet säljer konstnärens verk och behåller en andel av priset. I Sverige beskrivs omkring 50 procent som den vanligaste nivån i dag, enligt en genomgång av prissättning utgiven av Region Västernorrland. En grundprincip i samma genomgång är att priset på ett verk ska vara detsamma oavsett i vilket sammanhang det säljs; provisionen betalas alltså i form av den tjänst galleriet utför.

Kostnadssidan domineras av lokal, personal, transporter och mässdeltagande. Handlarledets rörelsekostnader steg 2025 med uppskattningsvis fem procent, med de största ökningarna för packning, frakt och logistik (tio procent), konstmässor (nio procent) samt resor och logi (sex procent). För gallerier på förstahandsmarknaden utgjorde stödet till konstnärernas produktion i genomsnitt sex procent av rörelsekostnaderna, men för enskilda gallerier upp till hälften.

Vid vidareförsäljning av ett verk har upphovspersonen eller dennes arvingar rätt till följerätt, i Sverige omkring fem procent av försäljningspriset. Följerätten gäller under konstnärens livstid och därefter i ytterligare 70 år. Den 1 januari 2025 infördes i Sverige en enhetlig momssats på tolv procent vid momspliktig försäljning av konstverk, oavsett säljare.

Utställningar och vernissage

Vernissage på Galleri Korn i Stockholm 2013. Galleriets utställningar är tidsbegränsade och inleds med en öppningskväll.
Vernissage på Parissalongen 1866, litografi av B. Perat.

Galleriets grundform är den tidsbegränsade utställningen, som öppnar med en vernissage. Enligt Art Market Report höll handlarna 2025 i genomsnitt åtta utställningar i sina egna lokaler, från sex hos dem med en omsättning mellan 250 000 och 500 000 dollar till tolv hos de största. Motsvarande genomsnitt var sju utställningar 2019 och fem under pandemiåret 2020.

Utställningsverksamheten sker parallellt med försäljning ur lager, mässdeltagande och digitala kanaler. År 2025 saknade 14 procent av de tillfrågade handlarna helt gallerilokal – fyra procent var renodlat nätbaserade, medan tio procent handlade privat eller från hem eller kontor. Nätförsäljningen på konstmarknaden som helhet uppgick 2025 till 9,2 miljarder dollar, eller 15 procent av marknadens värde.

Former av gallerier

De verksamheter som kallas galleri skiljer sig åt i fråga om ägande, finansiering och syfte.

Kommersiella gallerier är privatägda företag som representerar konstnärer och lever på provision. De kan variera från enmansföretag till internationella företag med filialer i flera världsdelar. Enligt Art Market Report drev 76 procent av handlarna 2025 verksamhet på en enda marknad, medan tio procent hade lokaler i flera regioner.

Konstnärsdrivna gallerier och andra självorganiserade konstnärsinitiativ är fria organisationer som drivs av konstnärerna själva och kan ta formen av gallerier, ateljéföreningar eller andra plattformar för produktion och presentation av konst. I Sverige nämns bland exemplen Art Lab Gnesta, Not Quite och Galleri Syster. Denna del av fältet har en egen mötesplats i konstmässan Supermarket – Stockholm Independent Art Fair, som arrangerats i Stockholm sedan 2007. Vid upplagorna 2021–2025 deltog mellan 56 och 67 konstnärsdrivna initiativ.

Hyresgallerier, där konstnären betalar för utställningsplatsen i stället för att galleriet tar provision på försäljningen, faller utanför den branschdefinition som Svenska Galleriförbundet tillämpar: förbundets medlemskrav förbjuder uttryckligen att galleriet debiterar konstnären hyra eller garantibelopp.

Digitala plattformar för försäljning av konst har vuxit fram som en egen kanal under 2000-talet. Konstnärernas Riksorganisation konstaterar att en del av nedgången i antalet fysiska gallerier bör ses i ljuset av dessa nya försäljningskanaler, och att långt ifrån alla konsthandlare och gallerier haft förutsättningar att följa med i utvecklingen.

Gallerier i Sverige

Framväxt

Stockholms konsthandel var under mellankrigstiden koncentrerad till stadens centrala delar och tydligt uppdelad efter smakriktning. Ekonomhistorikern Martin Gustavsson, som i sin avhandling undersökt den svenska konstmarknaden 1920–1960, beskriver hur publiken med intresse för modern konst under 1930-talet gick en lördagsrunda mellan Galerie Moderne på Nybrogatan, Svensk-Franska Konstgalleriet, Färg och Form och Konstakademien, medan köpare av traditionell konst handlade hos Bukowskis och Fritzes hovkonsthandel.

Gustavsson jämför två grannar vid Gustav Adolfs torg: Fritzes, som sålde Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors, och Färg och Form, som visade mellankrigstidens unga konstnärer. Av försäljningsjournalerna för 1935 framgår att kundkretsarna skilde sig åt inom överklassen. Direktörer, grosshandlare och godsägare dominerade bland Fritzes kunder med 26 procent, medan kulturproducenter, redaktörer och akademiker svarade för åtta procent. Hos Färg och Form var förhållandet det omvända: kultureliten stod för 30 procent och den ekonomiska eliten för tolv. Motsättningen var enligt Gustavsson estetisk och politisk på samma gång.

Färg och Form var i sig ett svar på handelsledets villkor. I maj 1932 samlades ett antal unga konstnärer – bland dem Bror Hjorth, Sven Erixson, Albin Amelin och Vera Nilsson – i källaren Den Gyldene Freden för att kunna sälja sina verk utan mellanhänder. Flera av dem var bundna till Gösta Olsons kontrakt vid Svensk-Franska, och Kreugerkraschen samma vår hade slagit ut stora delar av konstköpandet. Föreningen skaffade en liten lokal på Sturegatan 36 i Stockholm där konstnärerna och deras hustrur själva skötte försäljningen; 1934 ombildades verksamheten till Konstaktiebolaget Färg och Form med ett aktiekapital på 50 000 kronor. Galleriet var verksamt till våren 2002.

Gruppens ställning i kulturlivet fick följder även utanför marknaden. När förslaget om ett statligt konstråd remissbehandlades 1936 fanns ännu ingen riksomfattande konstnärsorganisation – Konstnärernas Riksorganisation bildades först 1937, samma år som Statens konstråd – och den organiserade Färg och Form-gruppen kom därför att fungera som remissinstans. Flera av galleriets konstnärer blev sedan ledamöter i rådet.

Gustavsson beskriver också hur ett galleris ställning kan förskjutas. Genom Statens konstråds inköp hängde 1930-talsmodernisternas verk efter kriget på sjukhus, posthus och hovrätter över hela landet, och det som varit provocerande under 1930-talet uppfattades under 1950-talet som trevligt. I mitten av 1950-talet kunde Färg och Form inte längre erbjuda det senaste; kultureliten gick i stället till bland annat Galerie Blanche, grundat 1947.

Nuläge

Den svenska galleribranschen kartläggs årligen av Konstnärernas Riksorganisation i rapporten Konstbranschen i siffror. Statistiken bygger på SCB:s näringsgrenskod 47.783, ”specialiserad butikshandel med konst samt galleriverksamhet”, och omfattar alltså både gallerier och konsthandlare.

Antalet företag minskade successivt från 2011 till 2019. Under pandemiåret 2020 tillkom 19 företag, varefter antalet åter sjönk fram till 2024 för att öka något 2025, då det fanns 740 företag. Branschen domineras av mycket små verksamheter: 81 procent av företagen saknar anställda, och sedan 2021 finns inga företag alls i storleksklassen 20–49 anställda. Både nettoomsättningen och antalet företag har sjunkit sedan 2010. Vid en tidigare mätning hade antalet minskat från 923 företag 2008 till 809 år 2015, samtidigt som omsättningen ökade med 49 procent och exportandelen steg från 17 till 39 procent.

Nedgången diskuteras i branschen som en ”galleridöd”. Greta Burman, förbundschef för Sveriges Konstföreningar, drar en parallell mellan galleridöden och att antalet konstföreningar på arbetsplatser blir allt färre; arbetsplatskonstföreningarna har länge varit bland landets största konstköpare. Under coronapandemins första vår framhöll Svenska Galleriförbundets dåvarande ordförande Sara Berner Bengtsson att i snitt tjugo konstnärer drabbas för varje galleri som försvinner.

Branschorganisation är Svenska Galleriförbundet, ett riksomfattande förbund för konstgallerier i Sverige som arbetar för att främja galleriernas roll i konstlivet och bevaka medlemmarnas gemensamma kulturpolitiska intressen. Medlemmarna finns i Stockholm, Göteborg, Malmö och Båstad. Sedan 2006 arrangeras konstmässan Market Art Fair i Stockholm, grundad av gallerier från Sverige, Danmark, Norge och Finland. Vid 2026 års upplaga deltog över femtio svenska och internationella gallerier.

Se även

Referenser

  1. 1 2 3 4 ”galleri”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/galleri. Läst 9 september 2026.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 Adenfelt, Maria (februari 2026). ”Konstbranschen i siffror 2025”. Konstnärernas Riksorganisation. https://kro.se/media/documents/digitalversion_konstbranschen._i_siffror_2025.pdf. Läst 9 september 2026. ”"En gallerist representerar traditionellt sett konstnärer och säljer deras verk på förstahandsmarknaden. En konsthandlare däremot är i första hand verksam på andrahandsmarknaden"”
  3. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ”Bli medlem i Svenska Galleriförbundet”. Svenska Galleriförbundet. https://galleriforbundet.se/bli-medlem/. Läst 9 september 2026. ”"Galleriet får ej debitera konstnären hyra eller garantibelopp."”
  4. 1 2 3 4 Fletcher, Pamela M. (våren 2007). ”Creating the French Gallery: Ernest Gambart and the Rise of the Commercial Art Gallery in Mid-Victorian London” (på engelska). Nineteenth-Century Art Worldwide. https://www.19thc-artworldwide.org/spring07/143-creating-the-french-gallery-ernest-gambart-and-the-rise-of-the-commercial-art-gallery-in-mid-victorian-london. Läst 9 september 2026.
  5. 1 2 3 Fletcher, Pamela; Helmreich, Anne (hösten 2012). ”Local/Global: Mapping Nineteenth-Century London's Art Market” (på engelska). Nineteenth-Century Art Worldwide. https://www.19thc-artworldwide.org/autumn12/fletcher-helmreich-mapping-the-london-art-market. Läst 9 september 2026. ”"distinguished both from non-profit or artist-run exhibition societies, and from shops selling art among other items of home décor or artists' supplies"”
  6. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 McAndrew, Clare (10 oktober 2026). ”The Art Basel and UBS Art Market Report 2026” (på engelska). Art Basel och UBS. https://theartmarket.artbasel.com/download/The-Art-Basel-and-UBS-Art-Market-Report-2026-by-Arts-Economics.pdf. Läst 9 september 2026.
  7. 1 2 3 4 5 6 7 ”galleri, sbst. 1”. Svenska Akademiens ordbok. Svenska Akademien. 10 oktober 1928. https://www.saob.se/artikel/?unik=G_0001-0103.GR7w. Läst 9 september 2026. ”"liksom d. galleri, holl. galerij, t. galerie, eng. gallery, av fr. galerie, motsv. it. galleria; av ovisst ursprung"”
  8. 1 2 3 ”Gallery” (på engelska). Collins English Dictionary. HarperCollins. https://www.collinsdictionary.com/dictionary/english/gallery. Läst 9 september 2026. ”"C15: from Old French galerie, from Medieval Latin galeria, probably from galilea galilee, a porch or chapel at entrance to medieval church"”
  9. ↑ Hellquist, Elof (1922). Svensk etymologisk ordbok. C.W.K. Gleerups förlag. sid. 178. https://runeberg.org/svetym/0266.html. ”"galleri = da., från fra. galerie = ital. galleria; dunkelt; knappast från germ. spr."”
  10. ↑ ”Uffizi Gallery” (på engelska). Encyclopædia Britannica. 17 augusti 2026. https://www.britannica.com/topic/Uffizi-Gallery. Läst 9 september 2026.
  11. ↑ ”Louvre” (på engelska). Encyclopædia Britannica. 29 augusti 2026. https://www.britannica.com/topic/Louvre-Museum. Läst 9 september 2026. ”"In 1793 the revolutionary government opened to the public the Musée Central des Arts in the Grande Galerie."”
  12. ↑ ”Paul Durand-Ruel, le pari de l'impressionnisme” (på franska). Musée du Luxembourg. https://museeduluxembourg.fr/fr/paul-durand-ruel-le-pari-de-limpressionnisme. Läst 9 september 2026.
  13. ↑ Baetens, Jan Dirk (hösten 2015). ”Recension av Paul Durand-Ruel. Le pari de l'impressionisme” (på engelska). Nineteenth-Century Art Worldwide. https://www.19thc-artworldwide.org/autumn15/baetens-reviews-paul-durand-ruel-le-pari-de-l-impressionisme. Läst 9 september 2026.
  14. 1 2 Lindell, Inger. ”Ett Stockholmsgalleri under 70 år”. Moderna Museet. https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/co-bror-hjorths-hus/ett-stockholmsgalleri-under-70-ar-text-av-inger-lindell/. Läst 9 september 2026. ”"den parisiska principen att genom kontrakt binda konstnärerna till galleriet"”
  15. ↑ ”White cube” (på engelska). Art Terms. Tate. https://www.tate.org.uk/art/art-terms/w/white-cube. Läst 9 september 2026. ”"a certain gallery aesthetic characterised by its square or oblong shape, white walls and a light source usually from the ceiling"”
  16. ↑ ”History of ART COLOGNE” (på engelska). Koelnmesse. https://www.artcologne.com/trade-fairs/art-cologne/history-of-art-cologne/. Läst 9 september 2026.
  17. ↑ ”About Art Basel” (på engelska). Art Basel. https://www.artbasel.com/about. Läst 9 september 2026. ”"Founded by gallerists in 1970"”
  18. ↑ ”Prissättning: när någon annan ska ha sin andel”. Volym. Region Västernorrland. https://www.rvn.se/sv/Sarprofil-delplatser/volym/konstsupporten/prissattning/. Läst 9 september 2026.
  19. ↑ ”History” (på engelska). Supermarket – Stockholm Independent Art Fair. https://supermarketartfair.com/history/. Läst 9 september 2026.
  20. 1 2 3 4 Gustavsson, Martin. ”I centrum för ett klass- och smakkrig. Konflikter mellan producenter, distributörer och konsumenter på 1930-talets konstmarknad”. Moderna Museet. https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/co-bror-hjorths-hus/i-centrum-for-ett-klass-och-smakkrig-text-av-martin-gustavsson/. Läst 9 september 2026. ”"Texten bygger på resultat presenterade i Martin Gustavsson (2002), Makt och konstsmak. Sociala och politiska motsättningar på den svenska konstmarknaden 1920-1960 … Stockholms Universitet: Ekonomisk-historiska institutionen."”
  21. ↑ Palm, Johanna (21 november 2017). ”Det går bra för den svenska konstmarknaden – men antalet gallerier minskar”. Sveriges Television. https://www.svt.se/kultur/konst/ny-rapport-visar-god-stallning-for-den-svenska-konstmarknaden. Läst 9 september 2026.
  22. ↑ ”Konstgalleriernas nödrop: Värsta krisen på 30 år”. Sveriges Television. 17 april 2020. https://www.svt.se/kultur/konst/konstgalleriernas-nodrop-varsta-krisen-pa-30-ar. Läst 9 september 2026. ”"För varje galleri som försvinner drabbas i snitt 20 konstnärer"”
  23. ↑ ”Svenska Galleriförbundet – För konstgallerier i Sverige!”. Svenska Galleriförbundet. https://galleriforbundet.se/. Läst 9 september 2026.
  24. ↑ ”Om Market Art Fair”. Market Art Fair. https://marketartfair.com/pa-svenska/. Läst 9 september 2026. ”"Mässan grundades 2006 av gallerier från Sverige, Danmark, Norge och Finland"”

Externa länkar