
Giovinezza var det italienska Nationella fascistpartiets kampsång från 1920-talet. Den fungerade som Italiens inofficiella nationalsång från 1922 till 1943.
Ursprungligen hade sången titeln “Il Commiato” och skrevs år 1909 i Turin som en studentesk avskedssång till universitetsstudier, med musik av Giuseppe Blanc och text av Nino Oxilia. Under de kommande åren spred sången sig utanför studentsfären och under första världskriget introducerades den bland militärer i det italienska specialförbandet Arditi. Texten skrevs om ett flertal gånger och fick även den nya titeln “Giovinezza“.
Efter första världskrigets slut gick ett flertal av arditisoldaterna som in i det som senare skulle bli det Nationella fascistpartiet och 1921 trycktes ett partitur för sång och piano med titeln Canto dei fascisti. Inno ufficiale (Giovinezza, giovinezza primavera di bellezza...).
Sången blev partiets kampsång och 1925, med ännu en omskrivning av texten på uppdrag av Benito Mussolini, blev den en inofficiell nationalsång som alltid spelades tillsammans med den officiella nationalsången Marcia Reale. Men när Italien led stora nederlag i andra världskriget slutade sången att spelas 1943 vid offentliga sammanhang.
Fascisten och partiledaren för den Nysvenska rörelsen Per Engdahl lät översätta Giovinezza till svenska under titeln "Unga Viljor". Denna version har bland annat sjungits in av Jazzmusikern Hans Carling.