Giulia Di Marco

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: inga noter för texten (2026-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Giulia Di Marco, levde 1615, var en italiensk nunna och mystiker.

Hon föddes i Sepino i Molise år 1574 eller 1575, in i en fattig familj. Hon var hembiträde hos en köpman från Campobasso. Efter hans död flyttade hon till Neapel och fick en son, som hon övergav på sjukhuset i Basilica della Santissima Annunziata Maggiore.

Efter att ha blivit franciskansk tertiär fick hon stor berömmelse bland Neapels befolkning, så pass att många av hennes anhängare ansåg henne vara ett helgon. Hennes anhängare växte snart så mycket att Di Marco fick sällskap av fader Aniello Arciero, som övervakade de religiösa aspekterna av hennes arbete, och Giuseppe de Vicariis, som övervakade de organisatoriska aspekterna av vad som höll på att bli en liten religiös församling.

År 1607 väckte den napolitanska domstolen för det heliga ämbetet talan mot Di Marco för att bekräfta hennes helgd. Efter denna första rättegång tvingades fader Aniello Arciero återvända till Rom, medan Di Marco var inspärrad i klostret Sankt Antonius av Padua i Neapel. Men nunnas berömmelse och anhängarskara minskade inte, så mycket att kommissionären för det heliga ämbetet i Neapel, Deodato Gentile, beslutade att överföra henne till kvinnoklostret Cerreto Sannita.

Efter ytterligare en period av tvångsvistelse i klostret Santa Chiara in Nocera dei Pagani fick hon 1611 slutligen återvända till Neapel, där hon åtnjöt stor berömmelse och ansågs vara ett helgon av sina anhängare. Vid denna tidpunkt i Di Marco-affären ingrep teatinerna, eftersom de ansåg henne vara kättare, eller kanske fruktade att hennes popularitet skulle överskugga den andra helgonet Orsola Benincasa. Ur denna opposition föddes två partier, ett mot Di Marco, lett av teatinerna, stödda av det romerska heliga ämbetet, och det andra, jesuiternas parti, och av några representanter för vicekungen i Neapel, för henne men också i en anti-romersk funktion. På grund av denna kontrast organiserades till och med ett möte 1614 mellan Di Marco och Benincasa, varifrån den senare skulle ha blivit övertygad om den djävulska naturen i Di Marcos handlingar.

Konflikten mellan de två församlingarna fortsatte med klagomål mot Di Marco från hennes tidigare anhängare, men situationen förblev olöst för båda sidor. Vid denna tidpunkt ingrep Deodato Gentile, som också var apostolisk nuntius i kungariket Neapel. Hon fängslade först Giuseppe de Vicariis och organiserade sedan Di Marcos tvångsförflyttning till Rom, där hon skulle ställas inför rätta som kättare av det heliga ämbetet i Rom.

Den 12 juli 1615 ställdes Di Marco inför rätta och dömdes för att ha organiserat orgier, och tillsammans med de Vicariis och Arciero avsvär hon sin tro i kyrkan Santa Maria sopra Minerva. Hon dömdes till livstids fängelse och dog som fånge i Castel Sant'Angelo.

Källor