Go-go är dels en typ av diskodans, dels en amerikansk musikstil/subkultur med namnet hämtat från dansen.
Go-go och go-go-dansare syftar på dansare som rekryteras för att underhålla på en nattklubb eller liknande nöjesetablissemang. Formatet har sitt ursprung från det tidiga 1960-talet, med namn från den franska baren Whisky a Gogo i Juan-les-Pins. Därefter licensierades namnet till rockklubben Whisky a Go Go, som öppnade 1964 i West Hollywood för att kopplas till den redan pågående trenden med privat go-go-dansande.
Många av nattklubbsdansarna på 1960-talet bar korta blusar och höga stövlar. Marknadsföringen för nattklubbarna i mitten av 1960-talet fick därefter idén att hyra in kvinnor som klädda på detta sätt, för att underhålla klubbens klientel.
Den senare go-go som musikstil och subkultur uppstod under det tidiga 1980-talet (alternativt under 1970-talet) i Washington D.C. Grunden var ett karaktäristiskt, triolsynkoperat trummönster ("The Go Go Beat") som genomsyrade de flesta låtar i genren.
En annan faktor som bidrog till det typiska go-go-soundet var förekomsten av Roto-Toms, congas och timbales. Både rap och sång förekom och kända band/artister inom genren är Troublefunk, E.U och Chuck Brown (The Godfather of Go Go). Go-go-scenen präglades starkt av helnattslånga maratonjam.
Genren fick aldrig något brett, kommersiellt genomslag och förblev till stora delar en lokal företeelse. Flera av banden existerar dock fortfarande och turnerar även emellanåt.