| Carlo Goldoni | |
| | |
| Född | Carlo Goldoni 25 februari 1707 Venedig |
|---|---|
| Död | 6 februari 1793 (85 år) rue Dussoubs |
| Andra namn | Polisseno Fegejo |
| Medborgare i | Republiken Venedig Frankrike |
| Utbildad vid | Universitetet i Modena och Reggio Emilia Universitetet i Padua Universitetet i Pavia |
| Sysselsättning | Dramatiker, diktarjurist, poet, regissör, översättare, librettist, manusförfattare, författare, prosaist |
| Gift med | Nicoletta Connio (g. 1736–) |
| Redigera Wikidata | |
Carlo Goldoni, född 25 februari 1707 i Venedig, död 6 februari 1793 i Paris, var en venetiansk pjäsförfattare.
Carlo Goldoni började 1723 studera juridik i Pavia, men relegerades på grund av satiren Il colosso. Han tog sin examen 1731 vid universitetet i Padua och arbetade därefter som advokat i Venedig och Pisa.
Redan på 1730-talet engagerades han som författare vid en teater i Venedig, där han sedan under många år åtnjöt stor popularitet. I pjäsen Il teatro comico vände han sig mot improvisationen som grunddrag i det traditionsrika maskspelet. Detta väckte ett växande motstånd och 1762 flyttade han till Paris, där han försåg Comédie-Italienne, den italienska teatern med pjäser, av vilka han skrev flera på franska.
Goldoni kallas ofta "Italiens Molière" och är till skillnad från i Norden erkänd och hyllad i Italien och Sydeuropa. Han var produktiv med uppemot 250 kända verk (varav omkring 150 komedier). Några av de mest kända och spelade är "Gruffet i Chiozza", "Sommarnöjet" och "Två Herrars Tjänare". Han anses i allmänhet vara den som utvecklade den italienska teatern från den burleska commedia dell'arte med dess återkommande karaktärer och improviserade spelstil till en mer texttrogen teater av modernt snitt, med en större rollvariation och skriven dialog.
|