Grand Hôtel Haglund, bara Grand Hotel, eller tidigare Haglunds Hôtel och Bloms Hôtel, var ett hotell med restaurang som låg vid Södra Hamngatan 57, mittemot hotell Palace, vid Hotellplatsen i Göteborg, och som revs 1972.
Grand Hôtel Haglund, bara Grand Hotel, eller tidigare Haglunds Hôtel och Bloms Hôtel, var ett hotell med restaurang som låg vid Södra Hamngatan 57, mittemot hotell Palace, vid Hotellplatsen i Göteborg, och som revs 1972.
Den ursprungliga hotellbyggnaden på platsen uppfördes av Mathias Blom och öppnade den 5 april 1808 under namnet Bloms Hôtel. Byggnaden som låg just där Södra Hamngatan slutade vid fästningsvallen, i vinkel med Östra Larmgatan, hade tre våningar och huvudentré mot Hamngatan. Något senare byggdes huset ut mot söder, utefter Östra Larmgatan och Drottninggatan, där bland annat cafélokaler inrymdes i bottenvåningen samt en större fest-, och samlingslokal på andra våningen. På den stora gården anlades stall och vagnslider. Antalet rum var då förmodligen ett 30-tal. Fyra år efter att Bloms Hôtel tillkomst öppnade hotell Göta källare i grannhuset. När Mathias Blom dog 1829 tog hans änka Anna Maria Blom över verksamheten och drev hotellet i 18 år, fram till sin död 1847.
År 1832 hade diligenslinjen Stockholm–Göteborg invigts, och en lokal i Bloms Hôtel mot Drottninggatan blev då diligenskontor, vilket skapade en ännu större resandeström till hotellet. Utöver denna lokal fanns på samma sida av byggnaden andra, som hyrdes ut till butiker och som kontor. De båda festlokalerna på andra våningen drevs dock av hotellet själva. Vid den här tiden fanns ingen officiell samlingslokal i Göteborg varför Bloms stora sal fick något av en officiell prägel. Verksamheten i stora och lilla salen inleddes redan 1809 med marionetteater och barnbalett, och avlöstes snart av konserter, varietéer och olika fester. Viktiga för borgerskapet i staden var maskeraderna som arrangerades flera gånger om året, och både 1820 och 1832 besöktes de av Karl XIV Johan med Drottning Desideria.
I Bloms sal samlades regelbundet Göta Par Bricole och Orfei vänner. Där grundades även Bildningscirkeln, vilket var Göteborgs första folkbildningsorganisation. Det arrangerades även utställningar, både av kulturell– och kuriosakaraktär, som de första offentliga bildkonstutställningarna i Göteborg, som arrangerades 1842 av Konst- och slöjdföreningen, instiftad samma år. Redan på deras första möte den 17 mars 1842 presenterade föreningens medlemmar ett 50-tal av sina egna verk i Bloms sal. På eftermiddagen öppnades utställningen för allmänheten, och höll öppet fram till klockan fem samma dag då utställningen stängdes och tavlorna plockades ned. Den första större offentliga konstutställningen i Göteborg, som varade längre än en dag, arrangerades samma år, av samma förening och i samma lokaler. Utställningen pågick från juli till augusti och hade en publik på cirka 2 000 personer vilket utgjorde ungefär var tionde göteborgare.
På 1840-talet arrangerade även konditor Rudolf Rubenson, som förestod caféet i våningen under Stora salen, en vinterträdgård i salen. En mängd granar restes och ramade in en utställning av konfektyr och andra godsaker och kring utställningen fanns servering av te, choklad, buljong, varma våfflor, med mera. Till detta tillfälliga café var även kvinnor välkomna vilket var ovanligt vid denna tid då cafélivet i hög grad var en manlig sfär.
Rubensons café i hörnet mot Drottninggatan, var ett schweizeri och hade innan dess drivits av musikdirektör Frans Cabré, som 1840 tog över Lorensbergs värdshus. Under Cabrés tid kallades caféet ofta för "Klarinetten" men när det togs över, döptes det till Rubensons Conditori, och senare Café Chantant. Caféet, som även serverade alkohol och underhöll med sång, musik och uppträdanden, var en utpräglad herrlokal. Både stället och dess stamkunder kallades under en period för "Jabals" och dessa bestod av stadens litterära och konstnärliga kretsar. Här möttes skådespelare och författare, som Viktor Rydberg, Jonas Philipsson, Birger Schöldström och Aron Jonason. Caféet drevs förutom av Rudolf även av hans son Mauritz Rubenson, men han blev ganska snart journalist, författare och senare kommunpolitiker. Vargklyftan, som får ses som föregångaren till Sällskapet Gnistan, bildades på caféet och höll alltid sina möten i lokalen. Men mot slutet av 1860-talet hade caféets publik minskat och på 1870-talet stängdes det och lokalerna blev istället butiker.
År 1847 avled Mathias Blom varmed hotellet togs över av hans då 48-årige son Johan Abraham Blom. Han var dock inte speciellt lämpad för uppgiften och det mesta sköttes av de två trotjänarinnorna "Mali och Lena". Mest brydde han sig om festerna i Bloms stora sal, men även de hade ändrat karaktär och var mindre väl sedda. På 1850-talet hölls där dock Knut Höökenbergs populära baler för barn och vuxna. Även stadens officiella luciafirande fick sin premiär i Bloms sal. Men festerna som hölls där nästan varje helg var omtalade, både för att där förekom slagsmål men även prostituerade. Men trots detta fortsatte Bloms sal bitvis att fungera som mötes- och utställningslokal och sista evenemanget blev Sällskapet Gnistans stora konstslöjdsutställning 1880, varefter Bloms sal slog igen och lokalerna gjordes om till hotellrum.
På 1880-talet hade dock hotellet redan bytt namn till Haglunds Hôtel. Johan Abraham Blom hade nämligen gått bort 1872 utan att efterlämna några arvingar. Istället togs hotellet över av Lars Peter Haglund, som sedan 1862 drivit hotell Göta källare. Haglund började snart att renovera och bygga ut gamla Bloms Hôtel. Bland annat höjdes hörnhuset åt Södra Hamngatan med en vindsvåning och det nya hotellet, med namnet Haglunds Hôtel öppnade 1876. Fyra år senare lyftes vinden till normal våningshöjd och ovanpå det lades ytterligare hotellrum i en ny vindsvåning, samtidigt som lokalerna mot Drottninggatan och Östra Larmgatan också renoverades. Vid den här tiden hade hotellet fått badrum med kalla och varma bad, och även ångbad. Man hade även en egen diligens, som 1878 började transportera gäster och bagage till ångbåtar och tåg. Någon egen restaurang hade dock inte hotellet utan man hänvisade gästerna till Göta källare, som ju drevs som systerföretag.
Hotellet drevs först av L. P. Haglund, och från 1886 av sonen direktör Emil Haglund. År 1887 byggdes hotellet om. Fasaden mot Hamngatan mer än fördubblades på längden och fick en ytterligare vindsvåning. stadsarkitekt Victor von Gegerfelt ritade den nya fasaden i fransk renässansstil, och stadsbyggmästare Carl Fahlström ritade detaljerna.
Den 13 maj 1889 återöppnades hotellet under det nya namnet Grand Hôtel Haglund. Hotellet hade då 150 rum, samt sällskapslokaler, läsrum, matsalar, café och festvåning. Matsalarna skulle tillsammans kunna rymma 400 sittande gäster. Hotellet hade dessutom försetts med Göteborgs första personhiss, men även mathissar, värmeledningar och elektrisk belysning.
År 1897 överlät L. P. Haglund verksamheten till sina två söner, Grand Hôtel Haglund till Emil Haglund och Göta källare till Carl Wilhelm Haglund. Redan året därpå köpte Emil Haglund även Göta Källare av sin bror. År 1899 bildades aktiebolaget Aktiebolaget Göta Källare & Grand Hôtel Haglund som tog över båda hotellen. Emil Haglund var därefter direktör i det nybildade bolaget.
I samma bolag ingick även Savoy Hotell, beläget omedelbart intill Grand samt Göteborgs Trädgårdsförenings restaurang. År 1902 tog Sigurd Ehrenborg över som chef och mellan 1905 och 1909 drevs hotellet av Sophus Petersen. Den 28 januari 1909 förvärvade Emil Haglund aktiemajoriteten i Grand Hotel och Göta källare, som då ägdes av norska intressenter. År 1914 blev Carl Linder bolagets verkställande direktör. År 1925 var Linder noterad som hotellets innehavare.
År 1918 avyttrades Göta Källare och istället köptes det intilliggande Hôtel Savoy som 1949 sammanbyggdes med Grand Hôtel Haglund, då också namnet Savoy försvann. Hotellet eldhärjades svårt 1921, då hela vindsvåningen brann upp. Släckningsarbetet innebar att stora delar av hotellet fick omfattande vattenskador. Grand Hôtel Haglund ansågs vara stadens mest praktfulla, med mycket lyx och kvalitet, exempelvis fanns en badinrättning som var öppen även för allmänheten, restaurangmatsalar, grill, bar, café, sällskapsrum, en festvåning med mera.
Carl Linder dog 1936 och företaget övertogs av hans fru Elin Linder. Hon sålde 1964 företaget till Fastighets AB Hufvudstaden.
År 1967 stängdes restaurangen, vid midsommar 1970 hela hotellet och 1972 revs byggnaden. Hufvudstaden lät på platsen 1973-1975 uppföra en byggnad efter ritningar av arkitekt Johannes Olivegren. Totalt sju stenhus från 1800-talet fick rivas för det som blev kontors- och affärshuset Citypassagen i fem våningar. Hermerna vid entrén är relikter från fasaden på Grand Hôtel Haglund.
Carl Fahlström, som var stadsarkitekt i Göteborg 1897-1920, ritade Grand Hotel Haglunds vinterträdgård.
James Fredrik Dickson ramlade under en middag i februari 1898 på Grand Hotel Haglund och skar sitt finger på krossat glas. Han ska då ha virat cigarrettpapper och stanniolpapper från en champagneflaska runt fingret vilket ledde till blodförgiftning och hans död.
I början av 1960-talet arbetade Leif Mannerström i restaurangen.
Wikimedia Commons har media som rör Grand Hotel Haglund.
