
Grigorij Ivanovitj Kulik (ryska: Григо́рий Ива́нович Кули́к), född 9 november 1890, död 24 augusti 1950, var en generalsperson i Röda armén, som deltog i det ryska inbördeskriget , vinterkriget och andra världskriget. Efter vinterkriget befordrades han till marskalk av Sovjetunionen, men degraderades under andra världskriget för att återigen befordras. Efter kriget föll han offer för Stalins förnyade utrensningar och avrättades 1950.
Grigorij Kulik föddes 1890 i byn Dudnikovo, Poltava guvernement, Ukraina. Hans militära karriär började som menig soldat i den tsaristiska armén. Kulik tog senare examen från fänrikskolan 1915. Han gick med i Röda armén 1918 och deltog i det ryska inbördeskriget som artilleribefälhavare i olika arméer. Kulik var chef för Röda arméns artilleriadministration 1926–1930. Han var befälhavare för en division och en armékår 1930–1937. Från och med 1937 tjänstgjorde Kulik återigen som chef för Röda arméns artilleriadministration.
Kulik var artilleriofficer och ansåg att stridsvagnar var slöseri med tid; artilleriet skulle bara skjuta sönder dem. Han motsatte sig att ytterligare resurser skulle anslås till stridsvagnsproduktion i något skede före kriget. För den nya T-34- stridsvagnen ville Kulik ha en 107 mm kanon, som han var bekant med som fältkanon. Detta misslyckades eftersom en lämplig kanon inte fanns. Så Kulik ordnade så att T-34:an skulle utrustas med hans "egen" Kirov-fabriks L-11-kanon, trots att de kraftfullare F-32- och F-34-kanonerna tillverkades vid Gorkijfabrik 92. Gorkij-chefskonstruktören Vasilij Grabin tog dock saken i egna händer och överskottskanoner tillverkades för lagring. General Boris Vannikovs motstånd mot Kulik ledde till hans arrestering bara några veckor före den tyska invasionen av Sovjetunionen. Vannikov släpptes dock vid krigsutbrottet och utsågs till kommissarie med ansvar för ammunitionsproduktionen. Kuliks inbromsning anses också vara orsaken till ammunitionsbristen i början av kriget, vilket ledde till att ett stort antal T-34- och KV-stridsvagnar gick in i strid utan full ammunitionslast.
Efter vinterkriget befordrades Kulik till marskalk av Sovjetunionen den 7 maj 1940 och utnämndes till Sovjetunionens hjälte . Samtidigt avrättades Kuliks adliga hustru Kira Ivanovna (född Simonich) av NKVD på Stalins personliga order. Under kriget mot Tyskland var Kulik bland annat chef för den 54:e armén och den 4:e gardesarmén. Han degraderades till generalmajor den 17 mars 1942 och befordrades återigen till generallöjtnant i april 1943. I januari 1944 tjänstgjorde Kulik som andre biträdande chef för huvudadministrationen för inskrivning, mönstring och mobilisering.