| Gulsiska Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Crithagra |
| Art | Gulsiska C. flaviventris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Crithagra flaviventris | |
| Auktor | (Swainson, 1828) |
| Synonymer | |
| |
Gulsiska (Crithagra flaviventris) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar. Den förekommer naturligt i södra Afrika. Beståndet anses vara livskraftigt.
Gulsiskan är en medelstor till stor (13–14 cm) fink med konformad näbb. Fjäderdräkten hos hanen varierar från nästan enhetligt gul i nordväst till streckad och med olivgrön rygg i sydost. Undersidan, övergumpen och stjärtsidorna är alla gula. Honan är gråbrun ovan, svart på vingen med gula vingpennor, ljust ögonbrynsstreck och vit, brunstreckad undersida. Arten skiljs lätt från savannsiskan genom avsaknad av svarta teckningar i ansiktet och dess näbb är mindre kraftig än andra liknande afrikanska siskor. Sången återges i engelsk litteratur som ett "zee-zeree-chereeo" och lätet "chissick" eller "cheree”.

Gulsiskan förekommer naturligt i södra Afrika. Arten delas in i fyra underarter med följande utbredning:
Nominatformen är även införd till öarna Sankt Helena och Ascension där den etablerat frilevande populationer.
Tidigare placerades den i släktet Serinus, men DNA-studier visar att den liksom ett stort antal afrikanska arter endast är avlägset släkt med t.ex. gulhämpling (S. serinus).
Gulsiskan är en vanlig fågel i karroo och buskmarker nära kusten eller i dalar i bergstrakter. Den bygger ett kompakt skålformat bo som placeras i en buske.
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).
|