| Gustaf Folcker | |
| Född | 2 juli 1782 |
|---|---|
| Död | 3 april 1865 (82 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Guldsmed |
| Befattning | |
| Ålderman (1832–1839) | |
| Barn | Gustaf Theodor Folcker (f. 1811) |
| Redigera Wikidata | |
Gustaf Folcker, född 2 juli 1782, död 3 april 1865 i Stockholm, var en svensk guldsmed.
Gustaf Focker inskrevs i lära hos Stephan Westerstråhle 1797, utskrevs 1803 och blev 1807 guldsmedmästare vid Stockkholms guldsmedsämbete. Hans mästerstycke var en tekanna i silver. Han blev 1822 bisittare i guldsmedsämbete och ålderman där 1832, ett ämbete han avsade sig 1839. Folcker var även löjtnant vid Stockhols borgarkårrs infanteri. Hans änka Christina Magdalena Lennmann fortsatte att driva hans verkstad fram till 1869.
Bland Gustaf Folckers arbeten märks en guldring från 1810, en silverrakborste från 1816 och tårtspade från 1839 på Nordiska museet, 12 silvergafflar från 1814, två saltkar från 1818, ett rökelsekärl från 1830 och en nagelborste från 1838 på Hallwylska museet, en silverkaffekanna på Skoklosters slott, en vinkanna från 1820 i Färila kyrka, en nattvardskalk med paten i Leksands kyrka, en nattvardskalk och kandelabrar från 1829 i Viby kyrka, Närke, ett sockerskrin från 1833 i Zornsamlingarna, en tesked från 1849 på Prins Eugens Waldemarsudde och bordssurtouter från 1851-1852 i Kungliga husgerådskammaren.