Glykerathemoglobin är hemoglobin som är kemiskt bundet till sockermolekyler. De flesta monosackarider, däribland glukos, fruktos och galaktos, binder spontant (dvs icke-enzymatiskt) med hemoglobin.
En högre koncentration glykerat hemoglobin avspeglar en över tid förhöjd koncentration av glukos i blodbanan, hyperglykemi. Bestämning av glykerad hemoglobinkoncentration kan användas som del i diagnostik av diabetes, en grupp av sjukdomar kännetecknade av kronisk hyperglykemi. Varianten A1c har kommit att användas som standardmått för glykemisk långtidskontroll världen över.
HbA1c
HbA1c (hemoglobin A1c, HbA1c, Hb1c eller HgA1c) är den form av glykeretat hemoglobin där β-kedjans N-terminala aminogrupp är bundet till en glukosmolekyl. Kliniskt används HbA1c som standardmått och uttrycks då som andelen glykerat A1c i enheten mmol/mol eller i%. Måttet reflekterar blodsockernivån över blodkropparnas livslängd. Studier av personer med kontinuerlig glukosmätning har visat att medel-CGM-glukos under de gångna 12 veckorna korrelerar väl mer HbA1c.
Mätning av HbA1c görs som del i diagnostik och uppföljning av diabetes. Vid uppföljning ger det information om blodsockerkontroll över de senaste månaderna före provtagningen.