Botwids föräldrar var järnvägstjänstemannen Hans Andersson och Anna Nilsson. Efter folkskolan gick han på handelsskola 1916-1917 och arbetade som kontorist på ASEA:s kontor 1916-1923. Efter olika sysselsättningar blev han biblioteksbiträde vid Stockholms stadsbibliotek 1929-1933.
Dikterna präglas av ångest och isolering. I sina romaner har Botwid särskilt beskrivit problemet hos manschettproletariatet, som var sämre organiserade än arbetarna men med högre status, exempelvis i Värna och Unna dem deras synder. Han skildrar de psykologiska och moraliska problem som klassresan medför. Exempelvis i romanen Leken som fortsätter, vilken handlar om en slaktardrängs uppstigande till direktör.
Botwid är begravd i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.