Biografi
Hans Fallada växte upp i Berlin och Leipzig, där hans far var jurist och domare. Som problematisk ung man skickades han till gymnasiet i Rudolstadt. Han tvingades dock lämna skolan 1911, då han dödat en kamrat i en duell planerad som ett dubbelt självmord. Efter sanatorievistelse och lantbruksstudier arbetade han som tjänsteman vid olika gods i Tyskland och dagens västra Polen, varvat med hospitaliseringar till följd av missbruk och psykisk ohälsa. 1924 hamnade han för första gången i fängelse för förskingring, följt av ett två och ett halvt år långt fängelsestraff 1926. Han var under hela sitt liv alkohol- och drogmissbrukare.
Efter 1932, då han gjorde succé med romanen Hur skall det gå med Pinnebergs? (Kleiner Mann, was nun?), kunde han leva på sitt skrivande och köpte sig en egendom Carwitz vid Feldberg i Mecklenburg. Han var även borgmästare där några månader under 1945. Åren efter andra världskriget tillbringade han i Berlin, där Östtysklands blivande kulturminister Johannes R. Becher placerade honom i en rekvirerad villa i den stadsdel som senare fick namnet Majakowskiring. Där skrev han såväl romanen Der Alpdruck (1947), om veckorna efter Röda arméns inmarsch och närvaro i en småstad i östra Tyskland våren och sommaren 1945, som sitt mästerverk Ensam i Berlin (Jeder stirbt für sich allein, 1947; på svenska först som En mot alla, 1948), båda postumt utgivna.
Fallada dog av sömnmedelsförgiftning i ett så kallat nödsjukhus inrymt i en skola i nordöstra Berlin. Hans egendom från omkring 1850 i Carwitz, där han skrev de flesta av sina böcker, är idag museum och litteraturcenter.
