Harg

Harg eller horg (uttal: /harj, hårj/, fornsvenska: hargher, horgher, fornnordiska: hǫrgʀ; danska: hørg, norska: horg, isländska: hörgur; anglosaxiska: hearg, fornhögtyska: harug) är ett gammalt germanskt ord med betydelsen kultplats, offeraltare, främst i form av ett stenröse eller annan hopad stensättning, därav också en allmännare betydelse av sten eller stenhög (harg, horg, hörg, härg, i platsnamn även hórv), även uppvisad som sjömärke och i norskan även som bergspets. Formen harge (harrge, illharge, stenharge) finns även med betydelsen stenig plats.

Ordet har använts ganska brett om heliga platser. Det anglosaxiska: hearg (även hearh) finns belagt med betydelsen hedniskt tempel och avgudabild (gudastaty), och det fornhögtyska: harug (haruc, haruch) finns belagt med betydelsen helig skog, helgedom, offerställe. Jämförbar betydelse till helig skog finns även belagt i några sydsvenska bygdemål: hórge (/hórje/) – "en tät bevuxen skogsdunge av ung skog" (språkprov: "Där va en hórge", där var så tät ungskog att jag ej kom fram), men det kan även härledas ur en bibetydelse för "mängd, hop, skara, samling av något" (språkprov: "En hórge mä blomster. En hórge mä bär.", en samling blommor, en samling bär). I Norskan finns formen horg även i betydelsen "mängd, hop, flock" om människor och djur, varav betydelsen kan härstamma från att människor i forntiden samlades vid horgar.

Även i samiskan finns rotordet, snarast med grundbetydelsen höjd (terräng):

Platser

Ordet förekommer ensamt eller som del i ortnamn.

Ordet harg förekommer även i förvrängd form i vissa ortnamn:

Noter

Externa länkar