| Harry Krogerus | |
| Född | 9 februari 1917 Helsingfors |
|---|---|
| Död | 1 mars 1999 (82 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Finland och Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet Läroverket för gossar och flickor |
| Sysselsättning | Entomolog |
| Arbetsgivare | Svenska normallyceum (1953–1974) Yle (1971–1997) Tölö svenska samskola (1973–1977) |
| Utmärkelser | |
| Professors namn | |
| Redigera Wikidata | |
Harry Verner Krogerus, född 9 februari 1917 i Helsingfors, död där 1 mars 1999, var en finlandssvensk entomolog, pedagog och vetenskapspopularisator. Han var en av Finlands främsta fjärilsforskare och bland de första att kartlägga förändringarna i landets fjärilfauna. Krogerus verkade som överlärare vid Svenska normallyceum och skrev flera läroböcker i biologi och geografi. Bland den breda allmänheten blev han känd som en av de fasta rösterna i radioprogrammet Naturväktarna (1971–1997).
Krogerus föräldrar var Rolf Krogerus, som var överlärare i naturhistoria och geografi samt en känd insektforskare, och Ruth Johanna Relander.
1934 blev Krogerus student från Läroverket för gossar och flickor och han valde därefter att studera biologi. Krogerus studier sattes på paus då första världskriget började och han blev inkallad, han fick därmed sin magistergrad först 1943.
Under fortsättningskriget var han belägen vid Svirfronten och kunde under lugnare perioder studera insektlivet där. Efter krigets slut blev han anställd vid Zoologiska museet, numera Naturhistoriska centralmuseet, där han var ansvarig för att ordna insektsamlingarna, som varit evakuerade till landsorten, och att bestämma oidentifierat fjärilmaterial. Därefter undervisade han ett år vid Svenska privata läroverket för flickor (Laurellska skolan) och ett annat vid Svenska samskolan i Helsingfors.
Krogerus avlade filosofie doktorsexamen 1948 då han disputerade med en avhandling om strandinsekternas ekologi. Han var 1953–1974 överlärare i naturalhistoria och geografi vid Svenska normallyceum i Helsingfors och 1974–1977 rektor för Tölö svenska samskola, där han undervisat sedan 1945.
Han publicerade ett antal vetenskapliga arbeten från entomologins område, inom vilket han främst ägnade sig åt fjärilsforskning. Krogerus ägnade sig även åt en fjärilsamling, som med tiden kom att bli en av de största i Finland. Dessa fjärilar samlade han dels i Lojo, där familjen hade en sommarvilla, dels under exkursioner till olika delar av Finland. Krogerus upptäckte flera nya fjärilarter och hans samling förvaras hos Naturhistoriska museet i Helsingfors.
Krogerus var även aktiv i föreningsverksamhet. Som student anslöt han sig till Societas pro Fauna et Flora Fennica, där han var viceordförande 1967–1983, och till Entomologiska föreningen i Helsingfors. I den Entomologiska föreningen var han viceordförande 1955 och ordförande 1966–1982, han satt dessutom i redaktionen för föreningens tidskrift Notulae Entomologicae 1947–1976. Krogerus var också aktiv i Svenska naturvetarklubben, där han var sekreterare 1938–1945 och ordförande 1949–1951. År 1955, då Lepidopterologiska sällskapet i Finland grundades, var Krogerus en av de stiftande medlemmarna.
Krogerus var en medlem i lärarfackets föreningar och verkade som sekreterare och viceordförande i Finlands svenska läroverksförening 1948–1962. Han var också ordförande för Finlands biologi- och geografilärarförbund 1954–1962 och verksam i Lojosamfundet, där han 1979 valdes till ordförande.
Krogerus bidrog aktivt till att popularisera den naturvetenskapliga forskningens rön, bl.a. som läroboksförfattare och mångårig medarbetare i Yles radioprogram Naturväktarna, där han fortsatte ända till 1997. Han erhöll professors titel 1978. Krogerus har fått en fjärilart uppkallad efter sig: minerarmalen Elachista krogeri.
Krogerus gifte sig 1941 med Brita Fabricius.
|