Glykerat hemoglobin är hemoglobin som är kemiskt bundet till sockermolekyler. De flesta monosackarider, däribland glukos, fruktos och galaktos, binder spontant (dvs icke-enzymatiskt) med hemoglobin.
En högre koncentration glykerat hemoglobin avspeglar en över tid förhöjd koncentration av glukos i blodbanan, hyperglykemi. Bestämning av glykerad hemoglobinkoncentration kan användas som del i diagnostik av diabetes, en grupp av sjukdomar kännetecknade av kronisk hyperglykemi. Varianten A1c har kommit att användas som standardmått för glykemisk långtidskontroll världen över.
HbA1c (hemoglobin A1c, HbA1c , Hb1c eller HgA1c) är den form av glykeretat hemoglobin där β-kedjans N-terminala aminogrupp är bundet till en glukosmolekyl. Kliniskt används HbA1c som standardmått och uttrycks då som andelen glykerat A1c i enheten mmol/mol eller i %. Måttet reflekterar blodsockernivån över blodkropparnas livslängd. Studier av personer med kontinuerlig glukosmätning har visat att medel-CGM-glukos under de gångna 12 veckorna korrelerar väl mer HbA1c.
Mätning av HbA1c görs som del i diagnostik och uppföljning av diabetes. Vid uppföljning ger det information om blodsockerkontroll över de senaste månaderna före provtagningen.