Hiertasläkten är besläktad genom ingifte med bland annat de uradliga ätterna Kafle och Grijs. Bengt Larsson Hiertas söner förde en tid via sin moder Grijsättens vapen med den femuddiga stjärnan.
De nu levande svenska ättlingarna härstammar från ryttmästaren vid Västgöta kavalleriregemente Lars Bengtsson Hierta (död 1642), son till Bengt Larsson (död 1606) och fortlever på så vis i Sverige.
Familjen Hiertas vapen är tre hjärtan genomborrade av en pil.
Historik
Modernare forskning har reviderat ättens härstamning om ursprung gällande Norge, och den syns snarast ha tillhört en frälsesläkt i Västergötland. Enligt tradition uppges ätten härstamma från Norge, där den skall ha varit bosatt i närheten av Trondheim, varifrån den över Danmark inkommit till Halland och Sverige.
Som äldsta kända medlemmar anges numera Bengt Larsson till Halla (levde 1602 men var död 1606) i Jungs socken i Skaraborgs län, och dennes broder Jöns Larsson (död 1609) till Korpegården i Vedums socken i Skaraborgs län, på vilkens gravsten i Järpås kyrka i Skaraborgs län ättens vapen kan ses.
Vid tolkning i enighet med tradition ska äldste medlem vara den halländske väpnaren och domaren Lars Ragvaldsson (född runt 1490) som återfinns i Halland kring runt mitten av 1500-talet som på den tiden var en del av Danmark. Troligen ingift i den svenska ätten Kafle. Lars Ragvaldsson var ägare till Ölmanäs i Ölmevalla. Enligt en källa från 1700-talet skulle då Bengt Larsson Hiertas far vara domaren i Fjäre härad Lars Ragvaldsson.
Ovannämnde stamfader Bengt Larsson ägde även Tubbetorp i Österbitterna socken i Skaraborgs län, och omnämnes 1579 som löjtnant vid Göran Prytz fana vid Västgöta regemente. Han blev sedermera ryttmästare och var häradshövding i Kåkinds härad 1594–1602.
Bengt Larsson Hiertas söner använde en tid moderns namn och vapen från ätten Grijs, svensk uradlig ätt nummer 192. De introducerades dock på svenska Riddarhuset år 1627 med nummer 121 och fick då namnet Hierta efter faderns vapensköld.
En av dessa söner var Lars Bengtsson Hierta († 1642). Från två av dennes söner Per Hierta (1613–1693) och Måns Hierta (1623–1701) härstammar den äldre respektive den yngre grenen av ätten.
De sista levande ättlingarna till den uradliga delen i Sverige härstammar från ryttmästaren vid Västgöta kavalleriregemente Lars Bengtsson Hierta (död 1642).
Hiertasläkten har två friherrliga utgreningar ur den uradliga delen (uradel, nr 121). Den första grenen för översten och chefen för Västgöta kavalleriregemente sedermera generalmajoren Lars Hierta (1718–1778), jämte yngre brodern översten och chefen för Dalregementet sedermera generalenCarl Hierta (1719–1793), upphöjdes i friherrlig värdighet den 12 februari 1771 på Stockholms slott av konung Adolf Fredrik. Sköldebrevet utfärdades först den 15 oktober 1771 i Stockholm av konung Gustav III och introducerades på Riddarhuset den 1 september 1772 under nr 250. Denna gren har inga kända ättlingar kvar idag. Hans Järta tillhörde denna gren.
I översikten nedan har medtagits dels de personer som fått egna artiklar i Wikipedia dels några personer som knyter samman släktträdets olika mindre grenar. Svenskt biografiskt lexikon har upplysningar om ytterligare ett antal medlemmar av ätten.
Personer med efternamnet Hierta eller med varianter av detta namn
Sveriges riddarhus