En bete är en lång tand som når utanför munnen. Några djur med betar är elefanter, valrossar, narvalar och vildsvin. Dessa tänder sitter inte fast i käken utan är kopplade med bandformiga strukturer. Tänder av detta slag saknar hos vuxna exemplar tandemalj och växer hela tiden.
Hos elefanter är den andra framtanden från mitten förlängd. Under tertiär hade flera utdöda elefantdjur fyra stycken bete.
Tänder som följer den ovan nämnda beskrivningen utvecklades för första gången hos kräldjur av gruppen Dicynodontia för 270 till 200 miljoner år sedan. Olika grupper av Dicynodonter utvecklades dessa tänder och andra inte. De finns bara kvar hos däggdjur.