.jpg)
Huseby är ett före detta järnbruk i Skatelövs socken i Alvesta kommun i Kronobergs län. Det ligger vid Helige å, mellan sjöarna Salen och Åsnen. Den äldsta benämningen av platsen är Hosaby 1419. Namnet antyder byns läge vid (h)oset, det vill säga Helgaåns mynning i sjön Åsnen.
I början av 1400-talet tillhörde Huseby bröderna Magnus och Bent Sture (gumsehuvud). Släkten dog ut på manssidan vid mitten av 1400-talet och ärvdes bland annat av Knut Grundis. Hans gårdar i den här delen av landet skänktes efter hans död till Växjö domkyrka, men dokumentationen om Huseby vid denna tid är sparsam. Troligen kom de dock att dras in av Gustav Vasa, för under 1500-talet var Huseby kronojord. Sedan Bergkvaras ägare Johan Sparre avrättats och hans egendom konfiskerats gav hertig Karl Bergkvara 1603 till sin utomäktenskaplige son Carl Carlsson Gyllenhielm. Sparrefamiljen kämpade dock för att få tillbaka sin egendomar och 1637 lyckades Johan Sparres änka Margareta Brahe få tillbaka godsen. Carl Carlsson Gyllenhielm kom att kompenseras med ett nytt friherrskap, Nya Bergkvara, med Osby ett par kilometer norr om Huseby som huvudgård. Han hade sedan tidigare fått flera gårdar i Växjötrakten som donation och dessutom förlänats skatteintäkterna från Skatelövs socken. På 1620-talet lät han vid Husbyfallen anlägga ett järnbruk. 1629 finns den äldsta uppgiften om tackjärnsblåsning på platsen. Bruket var helt baserat på sjömalm vilken upptogs från de stora sjöarna i trakten. Under 1630-talet påbörjades gjutning av kanoner men också av järnkakelugnar, s.k. sättugnar. Naturligt kom därigenom Huseby att bli huvudgården i hans förläningar och innan han gick bort 1650 hade Huseby Gammelgård fått en ståndsmässig mangårdsbyggnad i två våningar med säteritak. Förutom masugn och styckegjuteri fanns även stångjärnshammare och hammarsmedja på platsen. Carl Carlsson Gyllenhielm besökte själv aldrig Huseby även om han övervakade driften noga, och 1642 Arnold de Rees från Haarlem fick arrende på bruket. Året efter fick han ensamrätt att bedriva bruksrörelse i Småland. Huseby utvecklades nu i stor skala. Arnold de Rees byggde upp en effektiv transportled mellan bruket och Bodekull, föregångaren till Karlshamn. Leden, som innefattade pråmtrafik över Åsnen och landtrafik till den blekingska kusten, kallades för "Holländarevägen". På ägarens egna fartyg utskeppades järnvaror i stor mängd till Köpenhamn, Stralsund, Lübeck, Hamburg, Haarlem och Amsterdam.
Carl Carlsson Gyllenhielm testamenterade Huseby till sin halvsyster Katarina Karlsdotter Vasa och hennes arvingar, så efter hans hustru Kristina Ribbings död 1656 tillföll det Karl X Gustav och Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken. Karl X Gustav överlät sin andel på Adolf Johan, som dock 1673 var tvungen att pantsätta bruket till Catharina De la Gardie, änka efter Fredrik Stenbock. Eftersom Adolf Johan av Pfalz-Zweibrücken aldrig kunde återlösa Huseby, gick det vid Catharina De la Gardies död 1680 över till hennes son Johan Gabriel Stenbock. Han förlorade det dock 1688 genom reduktionen.
Bruket kom efter Carl Carlsson Gyllenhielms död att misskötas värre blev det sedan Helige å svämmat över 1672 och förstört bruket samtidigt som osäkerheten i samband med reduktionen förlamade verksamheten. 1689 lyckades kronan få häradshövding Paul Rudebeck och bror regementskvartermästaren Peter Rudebeck att ta över verksamheten. Del lyckades få fart på bruket och även utveckla jordbruket vid Huseby. Efter deras död 1710 respektive 1711 kom deras arvingar att äga Huseby. I början av 1790-talet blev ryttmästaren Axel Hamilton ägare av godset. Han utökade gårdsbeståndet genom att köpa gårdar främst i Skatelövs, Vederslövs, Öja och Blädinge socknar. Huseby förvandlades till en enda stor brukningsenhet. Godset ärvdes 1814 av grevarna Hugo och Malcolm Hamilton som också utökade gårdsbeståndet och uppförde nuvarande corps-de-logi. Papperstillverkning bedrevs vid intilliggande Osaby fram till mitten av 1800-talet. När godset år 1867 köptes av Joseph Stephens för en köpeskilling av 530 000 riksdaler ingick förutom järnbruket, sågverk och kvarn även 46 jordbruksfastigheter om 24 mantal och ca 6 000 hektar mark.
Det var vännen till Joseph Stephens far Geoge Stephens Gunnar Olof Hyltén-Cavallius som övertygade far och son om att Huseby var en god investering. Vid denna tid var utländska investeringar i svenska gods populärt. Geoge Stephens hoppades även på att komma över rariteter i gårdens bibliotek som ingick i köpet. Joseph Stephens, som 1880 gifte sig med drottning Sofias hovfröken Elisabeth Kreuger kom att engagera sig hårt i både jordbruk och bruksrörelse på Huseby. Under senare delen av 1800-talet fick visserligen de svenska järnbruken allt svårare, men Huseby som byggt upp ett gott anseende rörande sin gjutjärnsproduktion klarade sig ganska bra. När Joseph Stephens avled 1934 hade dock bruksverksamheten lagts ned redan 1930 efter att ha drivits med förlust sista åren. Gjuteriet var dock ännu i drift 1954 med 40 anställda, även om det gick med förlust, det var främst jord- och skogsbruket som gav den verkliga avkastningen. Bruket övertogs nu av hans dotter Florence Stephens, som saknade ekonomiskt sinnelag. Hon försökte driva godset såsom det alltid skett men utan goda rådigvare gick det allt sämre. Hon lånade upp pengar och blev därtill offer för lurendrjare som försökte roffa åt sig av godsets tillgångar. Under 1950-talet var Huseby centrum för den så kallade Husebyaffären, då ägaren, fröken Florence Stephens, svindlades på stora belopp. Egendomen testamenterades till staten av Florence Stephens innan hon avled 1979, och skötseln av godset överläts på Domänverket. Sedan 1994 förvaltas Huseby av Statens Fastighetsverk.
Den äldre mangårdsbyggnaden brann ned på 1780-talet och ersattes då av en enklare timmerbyggnad. Bröderna Hugo och Malcolm Hamilton lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden, påbörjad under 1830-talet och färdigbyggd 1844.
Under 2008 gjordes en större arkeologisk undersökning i anslutning till Huseby gamla bytomt .
Wikimedia Commons har media som rör Huseby.