Israels försvarsmakt

Förhistoria

Israels försvarsmakt har sina rötter i de judiska paramilitära organisationerna som växte fram i den judiska bosättningen i Palestina. Redan under den andra stora judiska invandringsvågen till området (1904-1909) så grundades flera så kallade judiska försvarsorganisationer, till exempelvis Bar-Giora 1909 som sedan utvecklades till Hashomer 1909. En annan viktig faktor var de judiska förbanden inom den Brittiska armén som deltog i ententens invasion av osmanska Palestina. Deras erfarenhet blev avgörande för den senare uppbyggnaden av judiska paramilitära grupper.

Sionistiska paramilitära grupper

I samband med Palestinaupproret 1920, i vilka flera judar dödades, insåg ledarskapet för den judiska bosättningen att det behövdes en omfattande militärorganisation. Som ett resultat grundades Hagana (הגנה - försvar) i juni 1920 för att försvara judiska bosättningar och kibbutzim.

Hagana var till en början en del av den socialistiska sionistiska rörelsen och leddes fram till 1930 av fackförbundet Histadrut. Hagana utvecklades till en fullskalig paramilitär organisation i samband med den stora arabiska revolten 1936-1939, med en organiserad struktur bestående av fältkårer och vaktkårer.

Missnöje med Haganas ledning, inte minst i samband med de palestinska upproren 1929, ledde till grundandet av utbrytarorganisationen Irgun 1931 (på hebreiska känd under namnet Etzel - אצ״ל) med stark koppling till den revisionistiska sionistiska rörelsen.

Under andra världskriget deltog den judiska bosättningen i Palestina i den brittiska krigsinsatsen. Omkring 30 000 judar från Palestina gick med i de brittiska väpnade styrkorna och tjänstgjorde i armén, flygvapnet och flottan. Hagana bildade dessutom - med brittiskt stöd - kommandostyrkan Palmach (פלמ״ח) som deltog i de allierades invasion av Vichy-styrda Libanon och Syrien. Inom den revisionistiska sionistiska rörelsen grundades 1940 Sternligan (officiellt Lehi - לח״י) i protest mot Irguns samarbete med Storbritannien - som man menade verkade mot en judisk statsbildning i Palestina.

Under andra världskriget bildades inom den Brittiska armén även den judiska brigaden, en formation huvudsakligen bestående av judiska soldater från Palestina under ledning av brittisk-judiska officerare. Brigaden deltog i fälttåg i Italien. Dessa krigsinsatser gav omfattande utbildning och erfarenhet som senare blev avgörande för uppbyggnaden av en israelisk militär. Krigsveteranerna kom att bilda ryggraden i Israels tidiga försvarsmakt.

Bildandet av Israels försvarsmakt under Palestinakriget

Efter Israels självständighetsförklaring beordrade premiär- och försvarsminister David Ben-Gurion den 26 maj 1948 Haganas omvandling till Israels försvarsmakt. Även om Ben-Gurion saknade formell juridisk befogenhet att utfärda en sådan order legaliserades beslutet av regeringen den 31 maj. Samma beslut föreskrev också att alla andra judiska väpnade styrkor skulle upplösas.

De två andra judiska underjordiska organisationerna, Irgun och Sternligan, gick med på att ansluta sig till Israels försvarsmakt under förutsättning att de fick bilda egna enheter och att de inte behövde avstå från oberoende vapenanskaffning. Detta ledde till den så kallade Altalenaaffären, en dödlig konflikt kring vapen som Irgun köpt in och som ledde till en konfrontation mellan Irgun-medlemmar och den nybildade militären. Konflikten avslutades när Altalena, fartyget som transporterade vapnen, besköts av Israels försvarsmakt, vilket resulterade i flera döda.

Efter detta upplöstes eller integrerades alla självständiga Irgun- och Lehi-enheter in i Israels försvarsmakt. Palmach, som var en central del av Hagana, anslöt sig också.

Den nya armén organiserades samtidigt som inbördeskriget i Brittiska Palestinamandatet 1947-1948 eskalerade till det arabisk-israeliska kriget 1948, där grannländerna i arabvärlden angrep Israel.

Från 1948 fram till 2000-talet

Åren efter 1948 präglades av lågintensiva konflikter mellan Israel och palestinska grupper - speciellt i samband med att de palestinska flyktingar som fördrivits i samband med Nakban försökte ta sig tillbaka till sina tidigare hemorter.

Därefter har Israels förvarsmakt deltagit i alla Israels väpnande konflikter: däribland Suezkrisen 1956, sexdagarskriget 1967, utnötningskriget 1967-1970, jom-kippur-kriget 1973, invasionen av Libanon 1978, Libanonkriget 1982 samt Libanonkriget 2006. Därtill har Israels militär bedrivit ett stort antal krig i Gaza; däribland Gazakriget (2008-2009), Gazakriget (2012) Gazakriget (2014) samt det större och allomfattande Gazakriget (2022-2026).

Israels försvarsmakt har under åren varit ockupationsmakt i ett stort antal områden. Dessa områden inkluderar Golanhöjderna (1967 tills annektering 1981), Sinaihalvön (1967 tills området återlämnades till Egypten 1982), södra Libanon (1978 tills unilateralt tillbakadragande 2000. Under 2026 har Israel dock påbörjat en ny ockupation), Västbanken (1967 till idag), Gaza (1967 till idag - även om marktrupp tillfälligt drog sig tillbaka mellan 2005-2023). Efter staten Israels grundande så levde även palestinier inom staten Israels gränser under militärstyre (1948-1966).

I rollen som ockupationsmakt har Israels försvarsmakt spelat en viktigt roll i att undertrycka palestinska uppror och proteströrelser. Detta gällde särskilt under första intifadan (1987-1993), andra intifadan (2000-2005) samt gränsprotesterna i Gazaremsan 2018-2019.

Handeldvapen