Den här artikeln bör enligt ett förslag flyttastill Improviserad explosiv anordning (2026-03) (Diskussion) Motivering: bättre mer ordentligt namn; krutet min farfar sprängde toaletter med var ett improviserat sprängmedel men inte något militärt Mallen används för flyttningsförslag som behöver diskuteras, se diskussionssidan. Okontroversiella flyttningar kan utföras direkt. I fall då sidflytt kräver administratörshjälp, fråga efter denna på Wikipedia:Begäran om åtgärder.
Ammunition riggad som IED, upptäckta av irakisk polis i Bagdad, november 2005.Artilleriammunition och bensin upptäckt i flaket på en pickup i Irak, 2005.Amerikansk soldat förbereder en robot med uppgift att detonera en nedgrävd IED nära Falluja i Irak.
Improviserade explosiva anordningar eller improviserade sprängladdningar med mera (engelska: improvised explosive device, IED) är bomber konstruerade och placerade på ett sätt som helt eller delvis bryter mot konventionell militär taktik. De kan vara delvis gjorda av konventionella militära sprängämnen, såsom en artillerigranat med extern tändanordning.
IED placeras ofta vid sidan av vägar för att detoneras när fordon eller fotgängare passerar, och kallas därför "vägbomber", eller ibland "vägrensbomber" (på engelska roadside bombs). Rörliga former förekommer, såsom fordonsburna anordningar (vehicle-borne IED, VBIED) och personburna anordningar (person-borne IED, PBIED), vilka även kan vara självmordsvapen (suicide vehicle-borne IED, SVBIED samt suicide person-borne IED, SPBIED).
Fordonsburna improviserade bomber (vehicle-borne IED, VBIED) eller bilbomber kallas improviserade sprängladdningar som bärs med bil eller dylikt fordon. Dessa kan fungera som minor eller fjärrdetoneras, alternativt som självmordsvapen (suicide person-borne IED, SPBIED).
Fordons bärförmåga gör att bilbomber kan vara relativt stor sprängkraft i förhållande till personburna bomber. Bränsletanken medför även stor brandrisk vid detonation och fordon kan bära extra brandämne vid sidan av sprängladdningen.
Personburna improviserade bomber (person-borne IED, PBIED), kallas improviserade sprängladdningar som bärs av personer. De kan vara apterade i väskor eller ryggsäckar som dumpas på en plats eller som självmordsvapen i plagg (suicide person-borne IED, SPBIED), främst indelade i "bombvästar" och "bombbälten".
Vägbomb
Vägbomber eller vägrensbomber (roadside bomb) är improviserade bomber som apterats i eller vid sidan vägar och kan fungera som minor eller som försvarsladdningar mot fordon eller fotjängare.
Teknisk beskrivning
Improviserade bomber tillverkas på ett sätt där de inkluderar destruktiva, pyrotekniska eller kemiska komponenter med syftet att förstöra eller oskadliggöra personal eller fordon. I vissa fall används dito för att distrahera, störa eller försena en fiendestyrka.
Verkansdelar varierar stort i utformning och kan innehålla många typer av initieringar, detonatorer, penetratorer och sprängämnen. Typer avsedda att skada personer innehåller ofta splitter såsom skrot i form av spik eller kullager. Typer avsedda att bekämpa pansarfordon innehåller oftast någon typ av riktad sprängverkan.
Även om majoriteten av improviserade bomber använder konventionella sprängämnen finns hotet att de skulle involvera kemisk krigföring eller radioaktiva medel (en smutsig bomb) och därmed skapa många livshotande effekter utöver splitter, eld och själva detonationen.
Sprängämnen
Ett av de billigaste sprängämnena är ammoniumnitrat som också är lätt att skaffa. Det typiska för detta sprängämne är att det används i mycket stora bomber som kan väga flera ton. Det har använts vid flera terroristattacker. Ammoniumnitrat blandas ut med ett par procent brännolja till så kallad ANFO (Ammonium Nitrate Fuel Oil).
Acetonperoxid eller TATP är ett annat av de enklaste sprängämnena att tillverka. En del terrorister (självmordsbombare) använder det som universalsprängämne, medan andra anser att det är alltför känsligt för att användas till annat än sprängämne i sprängpatroner. Det är inte stabilt nog för att lagras längre tid eftersom det sönderfaller. Många nyfikna ungdomar och terrorister har sprängt sig själva i luften med detta alltför känsliga sprängämne.
Utlösning
Utlösning kan ske på olika sätt, såsom fjärrkontroll, infraröda eller magnetiska utlösare, tryckkänsliga komponenter eller snubbeltråd. Komponenter kan sakas från vanlig hushållselektronik, såsom mobiltelefoner, tvättmaskinstimers, personsökare eller garageöppnare med mera.
Flera anordningar kan även kedjekopplas så att utlösning förmår att exempelvis attackera en hel konvoj längs en väg.
Pålitlighet
Improviserade sprängladdningar som görs av personer utan erfarenhet eller med dåligt material misslyckas ibland att detonera eller exploderar ibland av misstag då de tillverkas eller placeras ut. Hur sofistikerad sprängladdningen blir beror på tillverkarens tillgångar och kunskap.
